”Vi föll för utsikten”

Artiklar ur tidningen | Ur nummer: 12/2011
Av Susanne Kings Foto Magdalena Björnsdotter

HUSEN I BYARNA runt Siljan är sällan till salu. Ofta går de i arv från generation till generation, utsikten över sjön och bergen säljer man inte vidare till utsocknes i första taget.
Nu är Lena och Ola inte utsocknes. Båda har sina rötter i Rättvikstrakten och hade länge bott i Furudal, som ligger i skogarna några mil norr om Rättvik. Men när de bestämde sig för att flytta närmare sina jobb och barnens skola visade det sig svårt att hitta dalahuset de drömt om. I väntan på att rätt objekt skulle dyka upp hyrde de en lägenhet i centrala Rättvik, där de bodde ett halvår innan de hörde talas om huset i byn Lervik.
– Det var en kompis som tipsade oss om att det här huset var till salu. Det var mindre än vi tänkt oss, bara 78 kvadratmeter, och byggt i slutet av 50-talet vilket inte var den gamla dalagård vi föreställt oss. Men ett hus kan man alltid förändra, fast inte läget. Vi diskuterade fram och tillbaka och bestämde oss för att slå till. Källaren var stor och gick att inreda till tonårsrum och dessutom fanns en gäststuga på tomten, berättar Lena.
Sommaren för fyra år sedan flyttade de in. En ganska hektisk historia – de hade två veckor på sig att göra huset någorlunda beboeligt innan de nya hyresgästerna skulle ta över lägenheten i Rättvik.
– Visst var huset charmigt, men massor av jobb återstod innan vi kunde bo bekvämt. Vi började med att måla och fräscha upp allt inomhus och renoverade badrummet, som den förra ägaren rivit ut till hälften. Hela värmesystemet måste också bytas ut och den helt igenvuxna trädgården röjas upp. Vi höll på nästan dygnet runt för att bli klara innan vintern, berättar Lena.
Sedan dess har huset genomgått flera större renoveringar. För ett par år sedan var det dags för ett nytt kök och dessutom byggde de en stor veranda som löper längs med hela huset på sjösidan. Härifrån har de en oslagbar utsikt över Siljan och Rättvik.
Ola och Lena är lika roade av att renovera och fixa, men inomhus är det oftast Lena som kommer med idéerna medan Ola snickrar. Trädgården är däremot till största delen hans verk. Han är anläggningsarbetare och har lagt vackra slingrande stengångar och uteplatser runt huset.
– Allra mest nöjda är vi ändå med verandan. Här tillbringar vi i stort sett hela somrarna och nu planerar vi att varmbona halva delen för att kunna njuta av utsikten över Siljan även på vintern, berättar Lena.
Inomhus blandar hon gamla och nya möbler och detaljer, gärna med industrikänsla, i en personlig men inte alltför gullig mix.
Både väggar och golv är vita, inte bara för att det är vackert utan också för att det får huset att kännas större än sina knappa 80 kvadratmeter. Smarta lösningar, som fönster mellan rummen, ger också en känsla av luft och rymd.
– Vi hittade en fin gammal dörr på Blocket som hade hängt i en källare. Vi köpte den och sedan byggde Ola om den för att den skulle passa i vårt kök, berättar Lena.
Att huset inte är jättestort har faktiskt aldrig varit något problem, trots att familjen består av fyra personer varav två tonåringar. Lena arbetar som ambulanssköterska och intresset för inredning är en skön kontrast och avkoppling när hon kommer hem.
– Jag måste ha det fint omkring mig för att må bra. Jag tröttnar fort på saker, men man kan åstadkomma stor förändring med små medel. Nya kuddar i soffan och en ny duk på bordet kommer man långt med.
Inredningsintresset är faktiskt mer än en hobby. Efter att i några år ha bloggat om husets förändring och förvandling har Lena tagit steget att tillsammans med väninnan Eva starta ett företag med nätförsäljning: Levas Stil och Vintage.
– Vi köper in gamla möbler och saker vi gillar för att renovera och sälja vidare. Det är jättekul och nu när vi båda har nästan vuxna barn kan vi äntligen ta vårt intresse för inredning ett steg vidare, säger Lena och konstaterar innan vi skiljs:
– Ibland måste man chansa och prova på något nytt i livet.

Egentligen var huset för litet och för nytt. Men utsikten över Siljan var storslagen, så Lena och Ola slog till. Fyra år senare har de förvandlat 50-talsvillan till en charmig daladröm.

HÖST VID SILJAN. Lena föll direkt för den lummiga trädgården med sina äppelträd och sin fantastiska utsikt.

KÖK MED KÄNSLA. 1950-talsköket byttes ut mot ett nytt, ljust och platsbyggt. Under korkmattan låg ett fint plankgolv som målats vackert rutigt.

BLANDAD KOMPOTT. Lena älskar att leta gamla möbler för att restaurera. Att mixa stilepoker blir bara fint, som stolarna här runt matsalsbordet.

RUM FÖR AVKOPPLING. Att skapa sköna miljöer med gamla saker är ett perfekt sätt att varva ner från jobb och plikter, tycker Lena. En del av det hon hittar säljer hon vidare, annat hittar sin plats i huset – som den fina järnsängen med mässingsknoppar.

UNDERBART UTE. Familjen njuter av trädgården långt in på hösten.

NYTT LIV. En av Lenas skapelser: Rokokofåtöljen har blivit helvit.

HÖSTSKÖRD. Trädgårdens äpplen tas till vara och blir till glädje hela vintern.

MINIMALISTISKT MYS. Sparsmakat men trivsamt med få men noga utvalda saker – gärna samlade i grupper.

ÄLDST PÅ GÅRDEN. Lena utanför det timrade, faluröda gästhuset, byggt långt innan boningshuset stod klart.

I STÄLLET FÖR TAVLA. Ett citat av ett franskt helgon på den vita väggen ovanför sängen.