Byggnadsvårdaren Gustaf Willers: ”Huset fick en ny chans”

När Gustaf Willers ville hyra ett genuint gammalt hus på landet för sju år sedan blev han mer
än bönhörd. Den nedgångna prästgården från 1700-talet hade stått obebodd i femtio år. Renoveringen blev en byggnadsvårdares dröm – och det personliga hemmet kom på köpet.

VARJE MORGON hela vinterhalvåret eldar Gustaf Willers i kakelugnarna. Det är fem stycken; en i varje rum, och så vedspisen i köket. Är familjen bortrest kommer en snäll brasvakt och tar över. Annars blir huset utkylt.
– Visst hade det varit bekvämt med ett modernt värmesystem. Men vi tyckte att det skulle innebära alldeles för stora ingrepp i ett så här orört hus, säger Gustaf.

Kakelugnen är fortfarande varm från i går och det räcker med en liten brasa för att få den skållhet igen. Snabbt och vant ser Gustaf till att det brinner som det ska. Underst tidningspapper, ovanpå det torr ved, ett par stearinljusstumpar och på det lite mer ved. Urgammal kunskap, en gång självklar för varenda människa över sju år, men i dag närmast lite exotisk.
Liksom mycket annat som varit nära att gå förlorat, men kommer tillbaka i takt med att allt fler inser att det som byggdes för länge sedan kan lära oss något som vi kommer att behöva i framtiden.
– Förr byggde man för att husen skulle stå för alltid. Det tog sin tid men det blev oerhört hållbart, konstaterar Gustaf.
Man behöver bara kliva över den nötta tröskeln till huset där han bor för att inse hur rätt han har. Det här är ett hus som är nästan trehundra år gammalt, som fått behålla hela sin karaktär och många av sina ursprungliga beståndsdelar, men ändå känns som ett fullkomligt självklart hem för en ung barnfamilj på 2000-talet. Om än ovanligt vackert.
Utanför fönstren ligger isen tunn över Källtorpssjön. På andra sidan sjön syns skogen som brer ut sig i Nackareservatet. Här inne hörs knastret från brasorna som tillsammans med levande ljus håller värmen i hela huset på ett sätt som inte ens den mest lättfrusna skulle ha några invändningar emot.
Här finns inga räta vinklar. Det mesta är snett och vint, och samtidigt orubbligt gediget. Skurgolv, breda handhyvlade takbräder, gammal pärlspont i köket och hallen, handtryckta tapeter i sovrummet och

I köket sitter pärlspont från förra sekelskiftet som Gustaf har valt att behålla, trots att den är yngre än huset. Bakom köket syns groventrén till den tillbyggda tvätt- och badavdelningen.

dekorationsmålad lumppapp på väggarna i de andra rummen … Gammaldags på riktigt, utan fejk och genvägar, men utan att för den skull kännas som ett museum.
– Många föredrar nog tidstypiska möbler i en 1700-talsmiljö, men vi tycker det är kul att blanda det gamla med moderna möbler och former. Det funkar till exempel jättebra med Eames-stolar från 1950-talet runt ett bord som är trehundra år, säger Gustaf, medan han visar runt i huset där han bott de senaste sex åren.
– Jag och min dåvarande fru Rosanna bodde i en lägenhet i Stockholm, men längtade ut från stan. Ett sådant hus som vi skulle kunna tänka oss att bo i var vi inte i närheten av att råd med, så vi tänkte att vi skulle försöka hyra i stället. Vi skrev brev till markägare runt stan där vi berättade vad vi jobbade med och att vi var intresserade av att hyra ett gammalt hus.
Flera nappade. Bland annat Skärgårdsstiftelsen, som ville hyra ut ett 1700-talshus på Utö i skärgården. Men det mest intressanta svaret kom från Erstavik, en gård vars ägor utgör Nackareservatet som går som en grön lunga genom Stockholms sydöstra förorter.
– Carl af Petersens på Erstavik kontaktade mig och berättade att de hade en liten gård på ägorna, byggd 1720. Den hade stått i princip obebodd i femtio år och de visste inte riktigt vad de skulle ta sig till med den. Han sa att det nog var ett övermäktigt projekt, men att jag gärna fick komma ut och titta, berättar Gustaf.
Och det gjorde han, samma kväll.
– Det var som en dröm. Ett liknande ställe hade vi aldrig kunnat föreställa oss. Visst var det nedgånget, men så magiskt vackert där det låg precis vid sjön. En helt oförstörd gammal kulturmiljö inte mer än tio minuter från stan.
Snart var uppgörelsen klar: Gustaf skulle ta ledigt ett år för att projektleda restaureringen och Erstavik skulle finansiera kalaset. Upprustningen skulle sedan återbetalas genom att Gustaf fick hyra gården på livstid.

Eames-stolarna från 1950-talet har funnit sin plats runt biblioteksbordet som är nästan 300 år gammalt. I taket har de handhyvlade bräderna strukits med linoljefärg och golvet, som var mörkt fernissat, har försiktigt slipats för hand.

Någon utan Gustafs bakgrund hade förmodligen aldrig gått i land med uppgiften. Men han hade vad som krävdes: Uppvuxen på en 1700-talsgård som hans föräldrar räddat undan rivning, flera års utbildning inom byggnadsvård och restaurering och sedan fem år anställd som rådgivare på Gysinge centrum för byggnadsvård. Samt en sommars praktik hos Lars Sjöberg, landets främsta expert på 1700-talet, som var den som en gång fick Gustaf att byta tradiga juridikstudier mot en djupdykning i linoljans och kalkputsens värld.
De erfarenheterna behövdes mer än väl. Huset var oerhört förfallet efter att i femtio år ha stått obebott, frånsett sommargäster. Trädgårdens förmultnade växtlighet hade gjort att marken höjts runt huset och lett till att stommens timmer börjat ruttna underifrån.
– Arbetet fick göras helt från grunden, berättar Gustaf.
Golven lyftes för att mullbänken (en uråldrig form av grundisolering) skulle kunna renoveras och ruttet timmer i stommen bytas ut. Gammal isolering i mellanbjälklagret ersattes med termoträ, som är en ny ekologisk variant. Taket lades om och skorstenarna kalkputsades och återfick sina tidstypiska krön.
Inne i huset sattes alla kakelugnar om och vedspisen, rörspisen och bakugnen renoverades. Alla invändiga snickerier skrapades rena från plastfärg och målades med linoljefärg. De golv som gick att rädda bevarades och resten kompletterades eller byttes ut mot andra gamla golv.
– I ett rum la vi in ett nytt kilsågat golv – mest för att det var roligt att se hur det skulle åldras och se ut jämfört med de gamla. Med de flesta byggnadsdetaljer kan man få till ett äldre utseende, men inte med golv. Det tar många år att få den där vackra patinan. Den går inte att fejka, säger Gustaf.
En riktig knäckfråga var badrum. Något sådant fanns inte i huset och tanken på att göra om ett av rummen till bad och tvättstuga kändes helt omöjlig.

– Vi kom överens med Erstavik om att göra en liten tillbyggnad på ena gaveln, där det tidigare fanns en liten fallfärdig holk med groventré, berättar Gustaf.
– Det är svårt med moderna tillbyggnader. De ser ofta ut som tråkiga ryggsäckar, men jag tycker faktiskt att vi har lyckats bra med den här, fortsätter han och visar det enkla men fina badrummet med rutigt klinkergolv och ovanligt vackra fönster.
– Jag fick gå på upptäcktsfärd på Erstaviks vind och hittade ett roligt gammalt fönster från gården som vi kunde använda som förlaga.
Det nytillverkade fönstret ser precis ut som originalet, med munblåst glas. Som förr, innan någon hört talas om lös spröjs.

Femton månader tog det från att renoveringen började till dess att den var klar. Resultatet lät tala om sig och 2006 fick den Årets Byggnadspris av Stockholms läns hembygdsförbund.
I dag driver Gustaf en egen byggnadsvårdsfirma. Hans kunder är oftast människor som köpt okänsligt renoverade gamla hus (eller lägenheter) och vill få hjälp att ge dem sin själ tillbaka. Gustaf presenterar

ett förslag på hur det färdiga resultatet ska se ut och hur man ska gå tillväga och fungerar sedan som den bärande länken mellan beställare och hantverkare.
– Det går aldrig att fuska. Det som görs ska göras riktigt. Men jag är inte helt ortodox – vi tar gärna tillvara på detaljer som inte är från husets ursprungsålder, sånt som tillkommit under tidigare renoveringar och som utförts med tanke och känsla.
– Målet är inte att skapa en perfekt finish. Tvärtom. Jag tycker om skavanker. Ett gammalt hus ska inte se nytt ut. Då blir det oändligt tråkigt.

Gustafs tips för att ge ett gammalt hus sin själ tillbaka:
1. Undvik moderna trender, dem tröttnar man snabbt på. Använd material och formspråk som användes då huset byggdes. Går du tillbaka till ursprungs-tanken blir resultatet tidlöst vackert och harmoniskt. Lös inredning kan däremot vara hur modern som helst för att skapa en kul helhet.
2. Leta efter gamla detaljer; lås, beslag, lister, etcetera. Det finns mycket fint som nytillverkas efter gamla förlagor, men jag tycker det är ännu roligare att använda gamla original. Leta i lador och på vindar – och på internet. På Blocket görs många fynd.
3. Är du osäker så vänd dig till någon som är van vid gamla hus. Skicka bilder och dina tankar till olika firmor tills du hittar någon som är på samma våglängd. Var noggrann när du väljer byggnadsfirma – titta på jobb de utfört tidigare.
4. Släng ingenting. Många sitter på gamla saker utan att ha en aning om vilket oerhört arbete som lagts ned på alla handgjorda detaljer. Om du absolut inte kan eller vill behålla gamla fönster, dörrar, lås, eldetaljer, så sälj dem på internet så att de kommer till användning. Eller ring till oss!