Ren snickarglädje

Det gamla Gotlandshuset räddades från förfall när Åsa och Håkan tog över. I dag är snickarglädjen på plats och fasaden vackert blå. Och på golvet ligger plank från den ­ensamma granen som blåste omkull.

Den som passerar genom Hemse socken på Gotland saktar gärna ner farten. För bakom en gammal grind, omgärdad av syrener, ligger ett bedårande blått hus som hämtat ur sagans värld. Men så har det inte alltid varit.
När Åsa Hallin och Håkan Jacobsson – efter många månaders väntan – äntligen fick köpa huset av Hemse kommun för 20 år ­sedan var det nedgånget och i dåligt skick. Paret kunde ändå se möjligheterna och bestämde sig för att satsa. Att Håkan lämpligt nog är snickare till yrket bidrog förstås till att de vågade. De tog hjälp av ytterligare en snickare, en murare och en målare. Dess­utom kunde Håkans föräldrar rycka in och hjälpa till där det ­behövdes. På endast ett och ett halvt år lyckades man tillsammans återställa det då hundraåriga huset i något som liknar ursprungsskick.
Husets ursprungliga form har bevarats. En helt ny glasveranda har byggts ovanpå den öppna verandan på framsidan. Dessutom byggdes en takkupa, en så kallad frontespis, in mot gården, vilken möjliggjorde ett nytt badrum på 20 kvadratmeter på övervåningen.
Men den utvändiga panelen med den avflagnade gula färgen visade sig vara i dåligt skick och behövde bytas. Av en granne fick de veta att huset en gång i tiden varit blått och att det krönts med mycken snickarglädje. Den snickarglädje som fanns bevarad kopierades därför och kompletterades ytterligare genom att man ­ritade av utsmyckningar från ett liknande hus, snickrade och satte på plats. Allt ströks sedan med linoljefärg.
Eftersom huset – som är från 1889 – vid någon tidpunkt renoverats hårt fanns inte mycket kvar av den ursprungliga inredningen. Det blev därför till att starta från grunden, men med målet att försöka ta till vara det lilla som fanns kvar av originalsnickerier. Till Åsas och Håkans glädje visade det sig att innertaken med breda brädor hade blivit kvar under takpappen på nedre plan.
– Jag är jätteglad för de gamla innertaken. De skapar atmosfär och skänker rummen patina, säger Åsa.

Men även de nyinlagda golven med breda plank – som med tiden fått alltmer patina – kan berätta en historia. Vi får veta hur en flera hundra år gammal gran lämnades kvar som kulturgran på ett skogsskifte i socknen efter en avverkning.

– Den blev ensam kvar och det tålde den inte. Så en stormig natt blåste den omkull och då hade vi tur för min svåger ägde granen och fick vi köpa den på halvrot. Virket räckte med lite komplettering till golv i hela huset, berättar Åsa.
Två innerväggar har tagits bort. Den ena mellan köket och den intilliggande kammaren och den andra mellan den forna salen och salskammaren bredvid. Åsa erkänner att hon i dag kan ångra att de tog bort väggen mellan salen och salskammaren.
– Man hade kunnat ha en pardörr där och ett litet bibliotek i den ena delen i stället, säger hon.
Annars är hon nöjd med valen de gjorde för nästan tjugo år sedan. 

– Då, i början av 1990-talet, sneglade vi mot det utländska men så kom vi tillbaka till det svenska igen och gick på huset i stället. Då vet man att det funkar utan att det för den skull känns som ett museum, säger hon.
Ett museum är det sista huset känns som, trots att det till största delen möblerats med auktions- och loppisfynd. I flera av rummen har paret satt upp tapeter ur Duros gammalsvenska tapetkollektion. I köket står den gamla vedspisen från Husqvarna kvar bredvid den moderna induktionsspisen. Håkan har snickrat både bockbordet och tallrikshyllan. I badrummet tronar ett fantastiskt badkar med tassar, inköpt på Irland.
Både Åsa och Håkan älskar att besöka loppmarknader. Åsa för att leta möbler och charmiga saker och Håkan för att rota i lådor med lås, nycklar, järnskrot och gamla vinylskivor.
– Jag får hjärtklappning när jag ska i väg på en loppis. Det är enda gången jag är tävlingsinriktad, för då gäller det att vräka sig fram, säger Åsa.
Hon berättar hur människor brukar stå och köa utanför de så kallade springloppisarna.
– Alla betalar tjugo kronor för att komma in. Sedan får man vänta bakom ett snöre och stå och titta på vad man kan springa på först när snöret dras undan. Så för mig är en riktig loppis en som uppträder bara en gång och då är ingenting prissatt utan man dealar hela tiden, säger hon.
Samtidigt kan Åsa ibland föredra att gå på en vanlig auktion.
– Om du går på en loppmarknad kan du förlora det du vill ha. På en auktion har du ändå chansen, men då får du inte börja tveka och se på din man som börjar se allt mer besvärad ut. Det ser ­motståndaren direkt, säger hon med glimten i ögat och sneglar på Håkan.
I början hade de ont om pengar och då var det självklart att fynda på loppmarknader. Numera är hon ett loppisproffs efter att ha tränat upp sin förmåga. Men hon tror också att bristen på pengar ibland kan vara bra när man formar ett hem.
– Då köpte jag lite halvskrangliga möbler som vi fixade upp till tillsammans. Hade jag inte gjort det och vi inte haft varandra så hade det inte blivit så personligt här hemma som det blev, säger hon.
Det stora intresset för gamla ting har även resulterat i en gårdsbutik där Åsa gärna lyfter fram de udda och roliga sakerna. I hennes händer kan vardagliga bruksföremål få ett nytt uttryck och en ny funktion.
Åsa och Håkan är äkta gotlänningar som vuxit upp i Klintehamn respektive Fardhem. Att få bo året runt på den vackra ön ser Åsa som en stor förmån.
– Jag har aldrig känt att jag måste flytta härifrån. Jag är alldeles för hemmakär för det.

Åsas bästa tips på hur du lyckas på springloppisen:
1. Ha bekväma skor och kom i god tid! Efter bara några minuter görs de första affärerna upp.

2. Försök få en snabb överblick redan bakom snöret och spring först på det du tycker bäst om.
3. Ta med korgar eller kartonger som du kan lägga saker i medan du går runt.
4. Se bara möjligheter! Enkel rengöring eller målarfärg kan göra underverk. Kanske kan en sak få en annan funktion hemma hos dig?
5. Fokusera inte bara på de synliga tingen, rota även i lådor som hamnat i skymundan. 

6. När du tror att du är klar gå en runda till. Saker kan ha kommit fram som inte syntes tidigare.