Lantliv

Byggnadsvårdaren Gustaf Willers: ”Huset fick en ny chans”

Maria Karlsson — Mon, 30 Jan 2012 07:44:35 +0000

VARJE MORGON hela vinterhalvåret eldar Gustaf Willers i kakelugnarna. Det är fem stycken; en i varje rum, och så vedspisen i köket. Är familjen bortrest kommer en snäll brasvakt och tar över. Annars blir huset utkylt.
– Visst hade det varit bekvämt med ett modernt värmesystem. Men vi tyckte att det skulle innebära alldeles för stora ingrepp i ett så här orört hus, säger Gustaf.

En brasa om dagen i varje kakelugn håller hela huset varmt och skönt. Den fina rörspisen (även kallad fattigmans- kakelugn) är från omkring år 1800.

Kakelugnen är fortfarande varm från i går och det räcker med en liten brasa för att få den skållhet igen. Snabbt och vant ser Gustaf till att det brinner som det ska. Underst tidningspapper, ovanpå det torr ved, ett par stearinljusstumpar och på det lite mer ved. Urgammal kunskap, en gång självklar för varenda människa över sju år, men i dag närmast lite exotisk.
Liksom mycket annat som varit nära att gå förlorat, men kommer tillbaka i takt med att allt fler inser att det som byggdes för länge sedan kan lära oss något som vi kommer att behöva i framtiden.
– Förr byggde man för att husen skulle stå för alltid. Det tog sin tid men det blev oerhört hållbart, konstaterar Gustaf.
Man behöver bara kliva över den nötta tröskeln till huset där han bor för att inse hur rätt han har. Det här är ett hus som är nästan trehundra år gammalt, som fått behålla hela sin karaktär och många av sina ursprungliga beståndsdelar, men ändå känns som ett fullkomligt självklart hem för en ung barnfamilj på 2000-talet. Om än ovanligt vackert.
Utanför fönstren ligger isen tunn över Källtorpssjön. På andra sidan sjön syns skogen som brer ut sig i Nackareservatet. Här inne hörs knastret från brasorna som tillsammans med levande ljus håller värmen i hela huset på ett sätt som inte ens den mest lättfrusna skulle ha några invändningar emot.
Här finns inga räta vinklar. Det mesta är snett och vint, och samtidigt orubbligt gediget. Skurgolv, breda handhyvlade takbräder, gammal pärlspont i köket och hallen, handtryckta tapeter i sovrummet och I köket sitter pärlspont från förra sekelskiftet som Gustaf har valt att behålla, trots att den är yngre än huset. Bakom köket syns groventrén till den tillbyggda tvätt- och badavdelningen.
dekorationsmålad lumppapp på väggarna i de andra rummen … Gammaldags på riktigt, utan fejk och genvägar, men utan att för den skull kännas som ett museum.
– Många föredrar nog tidstypiska möbler i en 1700-talsmiljö, men vi tycker det är kul att blanda det gamla med moderna möbler och former. Det funkar till exempel jättebra med Eames-stolar från 1950-talet runt ett bord som är trehundra år, säger Gustaf, medan han visar runt i huset där han bott de senaste sex åren.
– Jag och min dåvarande fru Rosanna bodde i en lägenhet i Stockholm, men längtade ut från stan. Ett sådant hus som vi skulle kunna tänka oss att bo i var vi inte i närheten av att råd med, så vi tänkte att vi skulle försöka hyra i stället. Vi skrev brev till markägare runt stan där vi berättade vad vi jobbade med och att vi var intresserade av att hyra ett gammalt hus.
Flera nappade. Bland annat Skärgårdsstiftelsen, som ville hyra ut ett 1700-talshus på Utö i skärgården. Men det mest intressanta svaret kom från Erstavik, en gård vars ägor utgör Nackareservatet som går som en grön lunga genom Stockholms sydöstra förorter.
– Carl af Petersens på Erstavik kontaktade mig och berättade att de hade en liten gård på ägorna, byggd 1720. Den hade stått i princip obebodd i femtio år och de visste inte riktigt vad de skulle ta sig till med den. Han sa att det nog var ett övermäktigt projekt, men att jag gärna fick komma ut och titta, berättar Gustaf.
Och det gjorde han, samma kväll.
– Det var som en dröm. Ett liknande ställe hade vi aldrig kunnat föreställa oss. Visst var det nedgånget, men så magiskt vackert där det låg precis vid sjön. En helt oförstörd gammal kulturmiljö inte mer än tio minuter från stan.
Snart var uppgörelsen klar: Gustaf skulle ta ledigt ett år för att projektleda restaureringen och Erstavik skulle finansiera kalaset. Upprustningen skulle sedan återbetalas genom att Gustaf fick hyra gården på livstid.
Eames-stolarna från 1950-talet har funnit sin plats runt biblioteksbordet som är nästan 300 år gammalt. I taket har de handhyvlade bräderna strukits med linoljefärg och golvet, som var mörkt fernissat, har försiktigt slipats för hand.
Någon utan Gustafs bakgrund hade förmodligen aldrig gått i land med uppgiften. Men han hade vad som krävdes: Uppvuxen på en 1700-talsgård som hans föräldrar räddat undan rivning, flera års utbildning inom byggnadsvård och restaurering och sedan fem år anställd som rådgivare på Gysinge centrum för byggnadsvård. Samt en sommars praktik hos Lars Sjöberg, landets främsta expert på 1700-talet, som var den som en gång fick Gustaf att byta tradiga juridikstudier mot en djupdykning i linoljans och kalkputsens värld.
De erfarenheterna behövdes mer än väl. Huset var oerhört förfallet efter att i femtio år ha stått obebott, frånsett sommargäster. Trädgårdens förmultnade växtlighet hade gjort att marken höjts runt huset och lett till att stommens timmer börjat ruttna underifrån.
– Arbetet fick göras helt från grunden, berättar Gustaf.
Golven lyftes för att mullbänken (en uråldrig form av grundisolering) skulle kunna renoveras och ruttet timmer i stommen bytas ut. Gammal isolering i mellanbjälklagret ersattes med termoträ, som är en ny ekologisk variant. Taket lades om och skorstenarna kalkputsades och återfick sina tidstypiska krön.
Inne i huset sattes alla kakelugnar om och vedspisen, rörspisen och bakugnen renoverades. Alla invändiga snickerier skrapades rena från plastfärg och målades med linoljefärg. De golv som gick att rädda bevarades och resten kompletterades eller byttes ut mot andra gamla golv.
– I ett rum la vi in ett nytt kilsågat golv – mest för att det var roligt att se hur det skulle åldras och se ut jämfört med de gamla. Med de flesta byggnadsdetaljer kan man få till ett äldre utseende, men inte med golv. Det tar många år att få den där vackra patinan. Den går inte att fejka, säger Gustaf.
En riktig knäckfråga var badrum. Något sådant fanns inte i huset och tanken på att göra om ett av rummen till bad och tvättstuga kändes helt omöjlig.

Badrumsdelen är nybyggd men harmonierar helt med resten av huset. Klassiskt kakel och klinker från Byggfabriken.

– Vi kom överens med Erstavik om att göra en liten tillbyggnad på ena gaveln, där det tidigare fanns en liten fallfärdig holk med groventré, berättar Gustaf.
– Det är svårt med moderna tillbyggnader. De ser ofta ut som tråkiga ryggsäckar, men jag tycker faktiskt att vi har lyckats bra med den här, fortsätter han och visar det enkla men fina badrummet med rutigt klinkergolv och ovanligt vackra fönster.
– Jag fick gå på upptäcktsfärd på Erstaviks vind och hittade ett roligt gammalt fönster från gården som vi kunde använda som förlaga.
Det nytillverkade fönstret ser precis ut som originalet, med munblåst glas. Som förr, innan någon hört talas om lös spröjs.

Femton månader tog det från att renoveringen började till dess att den var klar. Resultatet lät tala om sig och 2006 fick den Årets Byggnadspris av Stockholms läns hembygdsförbund.
I dag driver Gustaf en egen byggnadsvårdsfirma. Hans kunder är oftast människor som köpt okänsligt renoverade gamla hus (eller lägenheter) och vill få hjälp att ge dem sin själ tillbaka. Gustaf presenterar

Detalj för detalj har Gustaf Willers återställt 1700-talsgården i Källtorp. Förstutrappan är tillverkad av friska bitar av ett uppruttnat golv och pardörren har suttit här sedan 1801.

ett förslag på hur det färdiga resultatet ska se ut och hur man ska gå tillväga och fungerar sedan som den bärande länken mellan beställare och hantverkare.
– Det går aldrig att fuska. Det som görs ska göras riktigt. Men jag är inte helt ortodox – vi tar gärna tillvara på detaljer som inte är från husets ursprungsålder, sånt som tillkommit under tidigare renoveringar och som utförts med tanke och känsla.
– Målet är inte att skapa en perfekt finish. Tvärtom. Jag tycker om skavanker. Ett gammalt hus ska inte se nytt ut. Då blir det oändligt tråkigt.

Gustafs tips för att ge ett gammalt hus sin själ tillbaka:
1. Undvik moderna trender, dem tröttnar man snabbt på. Använd material och formspråk som användes då huset byggdes. Går du tillbaka till ursprungs-tanken blir resultatet tidlöst vackert och harmoniskt. Lös inredning kan däremot vara hur modern som helst för att skapa en kul helhet.
2. Leta efter gamla detaljer; lås, beslag, lister, etcetera. Det finns mycket fint som nytillverkas efter gamla förlagor, men jag tycker det är ännu roligare att använda gamla original. Leta i lador och på vindar – och på internet. På Blocket görs många fynd.
3. Är du osäker så vänd dig till någon som är van vid gamla hus. Skicka bilder och dina tankar till olika firmor tills du hittar någon som är på samma våglängd. Var noggrann när du väljer byggnadsfirma – titta på jobb de utfört tidigare.
4. Släng ingenting. Många sitter på gamla saker utan att ha en aning om vilket oerhört arbete som lagts ned på alla handgjorda detaljer. Om du absolut inte kan eller vill behålla gamla fönster, dörrar, lås, eldetaljer, så sälj dem på internet så att de kommer till användning. Eller ring till oss!

Dörren mellan köket och kammaren användes en gång av pigan och är bara 160 centimeter hög. Skafferiet i hörnet är i original sedan huset byggdes, men flyttat till en ny plats. Hyllorna på väggen har suttit stadigt i 120 år.

I förmaket hittades rester av stänk- målning och en bit handmålad bård från omkring 1800. Skickliga målare återskapade detta på väggarna som först lerklinats och tapetserats med grålumppapp.

Gustafs mamma har målat de 800 handtryckta blomkorgarna på sovrumstapeten från Handtryckta Tapeter på Långholmen.

”Vi har hittat vårt Junibacken”

Maria Karlsson — Fri, 23 Dec 2011 12:00:15 +0000

BAKOM HUSET breder skogen ut sig och i trädgården gnistrar snön på äppelträdens tunna grenar. Det känns som att vara mitt ute på landet, men i själva verket befinner vi oss i slutet av en villagata strax utanför Örebro.
– Det var lantkänslan vi föll för. Egentligen hade vi inte alls tänkt köpa hus, berättar Jennie Swahn som fick syn på den stora villan i en bostadsannons för fem år sedan. Då bodde hon och hennes sambo Roger i en lägenhet med stor terrass i Örebros äldsta kvarter, med utsikt över ån. Bekvämt och bra, men långt ifrån den lantliga känsla som de längtade efter.
– Vi åkte på visningen och blev blixtförälskade. Det var snö den dagen och hela miljön fick oss att tänka på Madickens Junibacken. Det kändes gammalt och hemtrevligt, trots att huset var helt nybyggt.
Huset uppfördes av en snickare som byggt det i lösvirke för att sälja. Enda tidigare ägare var ett ungt par som knappt flyttat in innan de tre månader senare bestämde sig för att separera. De hade inte hunnit göra någonting mer än att bestämma att alla väggar skulle vara vita – vilket passade Jennie perfekt, eftersom hon älskar att inreda med vitt som bas.

”Jag är väldigt inspirerad av hur man inreder i Danmark, med mycket gammalt och lite nytt”

– Jag är väldigt inspirerad av hur man inreder i Danmark: en blandning av mycket gammalt och lite nytt med inslag av folklore och kontraster i svart och silver. Det här huset är som gjort för den stilen, säger Jennie som även har dansk design som levebröd,
genom sitt jobb som butikschef i Örebro för danska klädföretaget Noa Noa.
Sedan Jennie och Roger flyttade hit har familjen utökats med dottern Saga, fyra år. Familjen har gott om svängrum i det över 200 kvadratmeter stora huset, där bottenvåningen är i princip helt öppen med kök och sällskapsrum medan övervåningen innehåller flera mindre sovrum och ett stort allrum.
– Jag är sångpedagog i grunden och ville ha ett rum där jag kunde ha min flygel, medan Roger som är kock tyckte att köket var viktigast. Huset uppfyller våra krav på bägge punkterna mer än väl, säger Jennie som nu har ett stort, ljust musikrum på nedre plan.
Allra mest är de i köket, som blivit en naturlig samlingsplats där Jennie och Roger hjälps åt med matlagning och bakning medan Saga leker vid köksbordet. Så här års hörs spraket från brasan i den öppna spisen, som de låtit mura som en naturlig avdelare mellan sofforna och matsalsdelen.
På övervåningen går det vita temat med svarta inslag igen i alla rum, utom i Sagas där kombinationen vitt, rött och rosa ger en känsla av gammaldags flickrum. NATURNÄRA. Runt matsalsbordet står gamla pinnstolar som Jennie köpt på loppis och målat vita.

Utvändigt var huset omålat när Jennie och Roger flyttade in. Det första de gjorde var att måla det vitt och samma färg fick så småningom Sagas lekstuga och redskapsboden längst ner på tomten.
Nästa projekt blev trädgården, som planerades i samråd med en trädgårdsarkitekt. Nu står flera äppelträd på tillväxt på framsidan av huset, bredvid rabatter där över fyrtio plantor vita rosor kommer att blomma i sommar. På baksidan övergår trädgården i
naturtomt och här finns också en pool, som Jennie och Roger låtit anlägga.
– Jag kommer från Skåne och vill helst ha havet nära. Poolen fick bli en kompromiss, säger Jennie.
Mest energi har hon ändå lagt på hur det ska se ut inomhus. Det vita har blivit ännu mer vitt, sedan ekparketten tvättats och målats vit med hjälp av Jennies pappa. Det är ett arbete som tar tid och kräver tålamod. Än är inte alla golv klara, men resultatet har blivit förbluffande bra – en slät struktur som ändå känns levande och ”gammal”.
– Annars ägnar jag mig hellre åt projekt som går lite fortare. Att måla gamla möbler, till exempel. Jag går ofta på loppisar och letar stolar, byråer, hyllor och annat som jag målar om. Nu senast var det sex gamla pinnstolar i olika stilar som jag har målat vita och ställt runt matsalsbordet.
När Jennie köper nytt så är det oftast kuddar och textilier, gärna från danska designer som Tine K eller Day. Svart och vitt i stora mönster går igen i hela huset, liksom silver och stilleben som Jennie tycker om att arrangera på fönsterkarmar och bord.
Tavlor är hon däremot inte så förtjust i. Då hänger hon hellre vackert tyg på väggarna.
– I butiken har vi ofta vepor i fönstret bakom kläderna och dem tar jag hem när vi ska skylta om. Det är ett enkelt och effektivt sätt att skapa ny atmosfär med små medel, tycker Jennie.
De stora fönstren släpper in mycket ljus och skogen och naturen utanför känns närvarande i hela huset. Jennie tycker om att följa årstidernas växlingar genom att byta ut och tillföra små men viktiga detaljer. Nu är det snart dags att rensa ut julen med alla sina utsmyckningar.
– Det brukar kännas lite tomt, men samtidigt skönt att få in ny luft och ljus. Med kvistar av magnolia och så småningom lökväxter som krokus och pärlhyacint i kruka känner man att vi går mot ljusare tider.

Jennies tips för att skapa en lantlig atmosfär:
1. Var inte rädd för att blanda mönster, jag mixar helst vitt, svart och
silver. Blanda spetsar och monogram från gamla örngott med randigt och nya folkloreinspirerade mönster.
2. När du arrangerar stilleben, använd saker i olika storlekar och material. Högt
och lågt, silver och porslin – och gärna något grönt från naturen.
3. Leta på loppis och hittar du inte exakt det du vill ha så köp ändå och måla om!
4. Tillför oväntade detaljer. Om du exempelvis valt svart, vitt och silver så blir det fint att blanda in marockanska mönster här och var.
5. Följ årstider och traditioner och förvandla ditt hem med små detaljer.
Bjud på middag med ett tema, som du följer från inbjudningskortet till maten och musiken.

Det charmiga köket är stort och luftigt med plats för ett matbord mitt på golvet. Runt det vackra slagbordet står vita Tolixstolar och Sagas svarta höga stol.

TRIVSAM VRÅ. Under trappan står en gammal sekretär som Jennie målat vit. Kuddar och dynor i en hög är både praktiskt och fint att se på.

FINA FAVORITER. Jennie älskar att förnya med textilier – gärna från danska designer.

EFFEKTFULLT. Mycket vitt, lite svart och en gnutta silver i gästrummet.

”Vi vill ha julmys i varje vrå”

Maria Karlsson — Mon, 28 Nov 2011 09:58:54 +0000

Att hälsa på hos Sofia, David och lilla Tova i deras grön- och vitmålade trähus är som att kliva in i en saga av Astrid Lindgren. Snöflingorna singlar ner från skyn och bäddar in huset och trädgården, som ligger i Nyköpings mest idylliska kvarter. I fönstren skimrar tända ljuslyktor och maffiga vita amaryllisar hänger upp och ner i sidenband. Sofia fyller stjälkarna med vatten och får dem att blomma under hela julen.
Här har familjen bott i tre och ett halvt år. Huset byggdes 1907 som ett flerfamiljshus med två lägenheter ovanpå varandra. Med dagens krav på utrymme är det precis lagom stort för en familj på tre och huset har sedan Sofia och David flyttade hit försetts med en rymlig glasveranda som fungerar både som matrum och hall. Med sina spröjsade fönster och bandade plåttak smälter verandan in perfekt i husets övriga exteriör.
– Vi ville att det skulle se ut som att verandan har stått här lika länge som resten av huset. De flesta hus här i området är byggda i början av förra seklet och alla som bor här är måna om att bevara den tidstypiska stilen, berättar David.
David och Sofia tog hjälp av professionella hantverkare när verandan skulle byggas, annars gör de det mesta själva.
– Vi har rivit bort vävtapeter, slipat golv och målat väggar ett otal gånger och hittat mycket vackert under tidigare ägares renoveringsskikt. David har verkligen blivit händig under våra år som husägare, säger Sofia.
I år får lilla Tova uppleva sin första jul. Den kommer att firas i huset i Nyköping, med far- och morföräldrar på plats.
– Det är mysigt att Tova för släkten samman. Vi ska ta det enkelt och bara njuta, det blir knytis och så grillar vi korv och dricker glögg, berättar Sofia medan hon dukar fram söta glöggmuggar och hembakade saffransskorpor till oss.
Sofia och David renoverade köket strax efter det att de köpt huset. En glasad dörr sattes in så att man kan gå direkt ut till altanen och trädgården från köket. I stället för att kakla väggarna valde Sofia en tapet från Lim & Handtryck som hon har lackat för att den ska stå emot vattenstänk vid diskhon. Tillsammans med den vitmålade pärlsponten passar den perfekt i ett mysigt, lantligt kök.
Köksinredningen kommer från Ikea, men Sofia har satt sin egen prägel på den med hjälp av gamla detaljer och fiffiga lösningar. Som köksön, vars lite tråkiga vita baksida täckts med ett hemsytt draperi i naturfärgat linnetyg. Och köksbänken i ek som byttes ut mot en måttbeställd skiva i betong.
– Jag behandlade köksbänkarna sju gånger med vitpigmenterad olja utan att bli nöjd. Det vita smälte liksom ihop så i stället målade jag bänkarna svarta och blev jättenöjd, berättar Sofia.
Sofia har inrett med många vackra stilleben och färgklickar, ibland pastellfärger men också svartvita kontraster. I den ursprungliga delen av huset finns en inre hall där Sofia slitit med att få bort en vävtapet i mintgrönt och brunt för att sedan kunna måla allt vitt. I vardagsrummet rev de bort innertaket och insåg att det gick att höja taket en bra bit.
– När granen åker ut ska vi montera upp en kakelugn här. Vi har köpt en gammal komplett ugn i delar som kommer att passa perfekt här i vardagsrummet, säger Sofia.
Verandan är möblerad med svartmålade korgstolar från Ikea som blir både sköna och vackra med fårskinn och plädar. Sofia älskar att leta möbler och inredningsdetaljer på loppisar och i inredningsbutiker. En favoritbutik är Vita rum.
När de flyttade hit gick Sofia med i en stickjunta. Nu har hon träffat sina stickkompisar varje måndagskväll tre år i rad och juntan har blivit så populär att det är svårt att få plats för alla.
– Den här har jag gjort på stickjuntan, säger Sofia och visar vimpeln som hänger ovanför Tovas säng från danska Juno.
Utöver sovrummen på övervåningen finns ett stort arbetsrum, som även rymmer rymliga garderober. Davids och Sofias sovrum är inte större än att det får plats en säng och ett vackert allmogeskåp.
Arbetet med huset pågår ständigt, om inte rent praktiskt så
åtminstone på idéstadiet. Både Sofia och David njuter i fulla drag.
– Visst kan man fundera på vad vi skulle ha gjort om vi inte varit så upptagna av att renovera huset. Det tar mycket tid och energi men i gengäld har vi fått ett vackert hem som vi njuter av varje dag. Och solresorna finns ju kvar, säger Sofia och fortsätter:
– På tal om sol så kommer det ju en vår snart. Då ska vi skapa en plats för kryddväxter och bygga växthus.

Sofias & Davids tips för en härlig jul:
1. Baka och pyssla med det du tycker är roligt och köp det andra färdigt.
Utnyttja tiden till sådant du njuter av.
2. Ett vackert alternativ till amaryllis i kruka: Häng amaryllisstjälken upp
och ner i fönstret. Den kraftiga stjälken är ihålig och går att hälla lite vatten
i så att blomningen varar länge.
3. Sätt små granskott i krukor och burkar här och var. Det ger julstämning
med detsamma!
4. Fyll glasburkar i köket med saffransskorpor och pepparkakor. Det kvittar
om de är hembakade eller köpta. Se till att tiden räcker till det som man
tycker är roligt att pyssla med.
5. Till julen behöver du inte tänka ”less is more”. Pynta med silver, grönt ris, mossa och svarta lyktor som mot en ljus bas ger en härlig känsla av lantlig, klassiskt vit jul.

Valt med omsorg. Köksinredningen kommer från Ikea med handtag från Nacka Byggnadsvård. Köksön är också Ikeas, men träskivan har bytts ut mot en specialgjord i betong. Tapeten kommer från Lim & Handtryck och har behandlats för att tåla vattenstänk.

Platsbyggt. Bänken i hallen är fin att se på, skön att sitta på och praktisk att förvara saker i. Den vitmålade träpanelen förstärker den gammaldags lantliga känslan. I fönstret har Sofia hängt vita amaryllisar upp och ned så att hon kan hälla vatten i de avklippta stjälkarna.

Lite färg och mycket vitt. En vackert patinerad stol i mintgrönt blir ett vackert blickfång mot vita väggar och golv.

Stilenlig. Granen, som klätts i vitt och silver, kommer att lämna plats åt en kakelugn när julen är över och nya renoveringsprojekt tar vid.

Julmys. Vita hyacinter och levande ljus sprider stämning i vardagsrummet. Här samlas man när det är dags för julklappsutdelning.

”Vi pyntar med vintage”

Maria Karlsson — Fri, 28 Oct 2011 05:21:16 +0000

MED TVÅ SMÅ BARN och varsitt roligt men krävande arbete i designbranschen, har Mille och Christian Gyldenfeldt milt sagt hektiska dagar i december. Det är mycket som ska handlas, fixas och förberedas innan julen kommer.
Men när sista arbetsdagen är över och barnen hämtade från dagis, andas de ut. Nu återstår bara att packa in sig i bilen och köra från sekelskiftesvåningen på Vesterbro mitt i Köpenhamn till huset vid havet i Rågeleje, på Själlands norra kust.
– Det tar knappt en timme att köra dit och på den tiden hinner vi faktiskt komma ner i varv totalt. Vi sjunger alltid samma låt i bilen, Semester med Bo Kaspers Orkester. Den beskriver precis det vi känner när vi kommer till Rågeleje, säger Christian.
Huset är ursprungligen byggt som sommarställe, men det är gediget och välisolerat och fungerar lika bra som weekendställe på vintern. Familjen åker hit nästan varenda helg året runt och över jul stannar de gärna ett par veckor, så att de kan fira nyår här också.
– Det första vi gör när vi kommer hit till jul är att plocka fram alla lådor med julpynt. Mycket är sådant som jag och Mille ärvt av våra far- och morföräldrar, annat har vi hittat på loppisar och i vintagebutiker, berättar Christian.
– Sedan tar vi en promenad längs stranden, och om det finns snö får barnen åka kälke i backarna vid Heatherhill som ligger strax intill. När vi kommer hem sätter vi igång julbaket, med kakor och godis.
Hela familjen älskar julen, men barnen är förstås allra mest i gasen. Esther, som är fyra, har redan klart för sig att man ska hålla på traditionerna. Klä granen med Milles mormors julkulor, läsa Johan Krohns klassiska julsaga Peters jul, lyssna på julsånger och sedan vänta spänt tills det äntligen blir julafton.
På julaftons förmiddag dukas det långa bordet i stora rummet inför julmiddagen, som avnjuts tillsammans med Christians och Milles föräldrar och syskon och barnens kusiner.
– Vi äter alltid samma sak. Kalkon tillagad efter ett helt underbart recept från Milles farmor, och till efterrätt risgrynsgröt med mandel och körsbärssylt. Den som får mandeln vinner årets gröt-gåva, berättar Christian.
Efter julmiddagen blir det dans runt granen, där julklapparna ligger inslagna och väntar på att öppnas. Också det en tradition där Esther håller hårt på etiketten. Först får den yngsta i familjen öppna ett paket medan alla ser på, och så går man hela varvet runt med ett paket i taget. Nästa runda är det den näst yngstas tur att öppna först, och så håller det på tills alla paket är öppnade och beundrade och det är dags att hugga in på julgodiset.
I år blir det tionde julen familjen firar i Rågeleje. Det var sommaren 2002 som Mille och Christian såg en annons på nätet om ett sommarställe byggt på 1930-talet och beslöt sig för att åka dit och titta.
– Det var litet, bara 56 kvadratmeter, men otroligt charmigt. Och från den kuperade tomten är det bara 200 meter längs en privat stig för att komma ner på stranden. Vi blev störtförälskade och slog till direkt, berättar Christian.
Sedan dess har huset byggts ut med drygt 20 kvadratmeter. Väggarna har målats vita, dörrarna inomhus i falurött och ytterväggarnas liggande panel i falusvart. Samtidigt har Mille och Christian varit noga med att behålla husets ursprungliga karaktär, med ljusa trägolv och småspröjsade fönster.
Större delen av inredningen har också åtskilliga år på nacken, men känns ändå på något sätt tidlöst modern. Mycket är arvegods, annat har hittats på loppis eller auktioner.
– Om jag var tvungen att ge ett namn åt vår inredningstanke, skulle det bli något i stil med ”vintage med kontraster”, säger Christian.
– Vi är inte så mycket för att allt ska matcha, det blir lätt ganska opersonligt när allt går ton i ton i samma stil. Då är det mycket roligare att mixa, att utnyttja kontrasterna mellan olika ålder och stil på möblerna till att skapa en helt egen atmosfär.
Saker som ”bara” är fina, men inte har någon historia eller särskild koppling till familjen, bryr de sig inte heller om. Ett hem måste vara något mer än en vacker kuliss för att bli trivsamt.
– Det här matbordet hittade min bror på en antikmarknad i Antibes och såg direkt att det skulle passa hos oss. Och Tolixstolarna, som är jämnåriga med huset, hittade vi på ett underbart café när vi reste i Belgien, berättar Mille och Christian fyller i:
– Det är väldigt sällan vi köper något dyrt. Vi vet vad vi gillar och har tålamod att vänta tills vi hittar det på loppis eller någon auktionssajt på nätet. Det är ingen risk att det känns tomt i huset – vi är båda helt övertygade om att ”less is more”.

LJUS JULKÄNSLA. Huset är inte stort, men känns luftigt och rymligt. En stor kruka med fina grenar av barrträd med julprydnader i blir ett fint komplement till granen.

EFFEKTFULLT. På ytterdörren hänger en krans av lingonris och tunna kvistar som sprayats vit.

FINT FRÅN NATUREN. Kottar och vintergröna blad står vackert mot vitt.

ÅTERBRUK. Den faluröda ytterdörren blev sovrumsdörr när huset byggdes om.

MAXIMALT JULMYS. Det vackra slagbordet kommer från en fransk antikmarknad och Tolixstolarna hittade Mille och Christian på ett café i Belgien. Granris och levande ljus i en korg är vackert – men sätt ljusen i glasvaser!

BARNKAMMAREN. Esther och Gertruds rum blir julfint med silvriga julkulor på väggen.

30-TALSCHARM. Sommarhuset har målats svart och byggts ut till ett fritidsställe som fungerar året om.

”Vi föll för utsikten”

Maria Karlsson — Mon, 03 Oct 2011 07:21:24 +0000

HUSEN I BYARNA runt Siljan är sällan till salu. Ofta går de i arv från generation till generation, utsikten över sjön och bergen säljer man inte vidare till utsocknes i första taget.
Nu är Lena och Ola inte utsocknes. Båda har sina rötter i Rättvikstrakten och hade länge bott i Furudal, som ligger i skogarna några mil norr om Rättvik. Men när de bestämde sig för att flytta närmare sina jobb och barnens skola visade det sig svårt att hitta dalahuset de drömt om. I väntan på att rätt objekt skulle dyka upp hyrde de en lägenhet i centrala Rättvik, där de bodde ett halvår innan de hörde talas om huset i byn Lervik.
– Det var en kompis som tipsade oss om att det här huset var till salu. Det var mindre än vi tänkt oss, bara 78 kvadratmeter, och byggt i slutet av 50-talet vilket inte var den gamla dalagård vi föreställt oss. Men ett hus kan man alltid förändra, fast inte läget. Vi diskuterade fram och tillbaka och bestämde oss för att slå till. Källaren var stor och gick att inreda till tonårsrum och dessutom fanns en gäststuga på tomten, berättar Lena.
Sommaren för fyra år sedan flyttade de in. En ganska hektisk historia – de hade två veckor på sig att göra huset någorlunda beboeligt innan de nya hyresgästerna skulle ta över lägenheten i Rättvik.
– Visst var huset charmigt, men massor av jobb återstod innan vi kunde bo bekvämt. Vi började med att måla och fräscha upp allt inomhus och renoverade badrummet, som den förra ägaren rivit ut till hälften. Hela värmesystemet måste också bytas ut och den helt igenvuxna trädgården röjas upp. Vi höll på nästan dygnet runt för att bli klara innan vintern, berättar Lena.
Sedan dess har huset genomgått flera större renoveringar. För ett par år sedan var det dags för ett nytt kök och dessutom byggde de en stor veranda som löper längs med hela huset på sjösidan. Härifrån har de en oslagbar utsikt över Siljan och Rättvik.
Ola och Lena är lika roade av att renovera och fixa, men inomhus är det oftast Lena som kommer med idéerna medan Ola snickrar. Trädgården är däremot till största delen hans verk. Han är anläggningsarbetare och har lagt vackra slingrande stengångar och uteplatser runt huset.
– Allra mest nöjda är vi ändå med verandan. Här tillbringar vi i stort sett hela somrarna och nu planerar vi att varmbona halva delen för att kunna njuta av utsikten över Siljan även på vintern, berättar Lena.
Inomhus blandar hon gamla och nya möbler och detaljer, gärna med industrikänsla, i en personlig men inte alltför gullig mix.
Både väggar och golv är vita, inte bara för att det är vackert utan också för att det får huset att kännas större än sina knappa 80 kvadratmeter. Smarta lösningar, som fönster mellan rummen, ger också en känsla av luft och rymd.
– Vi hittade en fin gammal dörr på Blocket som hade hängt i en källare. Vi köpte den och sedan byggde Ola om den för att den skulle passa i vårt kök, berättar Lena.
Att huset inte är jättestort har faktiskt aldrig varit något problem, trots att familjen består av fyra personer varav två tonåringar. Lena arbetar som ambulanssköterska och intresset för inredning är en skön kontrast och avkoppling när hon kommer hem.
– Jag måste ha det fint omkring mig för att må bra. Jag tröttnar fort på saker, men man kan åstadkomma stor förändring med små medel. Nya kuddar i soffan och en ny duk på bordet kommer man långt med.
Inredningsintresset är faktiskt mer än en hobby. Efter att i några år ha bloggat om husets förändring och förvandling har Lena tagit steget att tillsammans med väninnan Eva starta ett företag med nätförsäljning: Levas Stil och Vintage.
– Vi köper in gamla möbler och saker vi gillar för att renovera och sälja vidare. Det är jättekul och nu när vi båda har nästan vuxna barn kan vi äntligen ta vårt intresse för inredning ett steg vidare, säger Lena och konstaterar innan vi skiljs:
– Ibland måste man chansa och prova på något nytt i livet.

Egentligen var huset för litet och för nytt. Men utsikten över Siljan var storslagen, så Lena och Ola slog till. Fyra år senare har de förvandlat 50-talsvillan till en charmig daladröm.

HÖST VID SILJAN. Lena föll direkt för den lummiga trädgården med sina äppelträd och sin fantastiska utsikt.

KÖK MED KÄNSLA. 1950-talsköket byttes ut mot ett nytt, ljust och platsbyggt. Under korkmattan låg ett fint plankgolv som målats vackert rutigt.

BLANDAD KOMPOTT. Lena älskar att leta gamla möbler för att restaurera. Att mixa stilepoker blir bara fint, som stolarna här runt matsalsbordet.

RUM FÖR AVKOPPLING. Att skapa sköna miljöer med gamla saker är ett perfekt sätt att varva ner från jobb och plikter, tycker Lena. En del av det hon hittar säljer hon vidare, annat hittar sin plats i huset – som den fina järnsängen med mässingsknoppar.

UNDERBART UTE. Familjen njuter av trädgården långt in på hösten.

NYTT LIV. En av Lenas skapelser: Rokokofåtöljen har blivit helvit.

HÖSTSKÖRD. Trädgårdens äpplen tas till vara och blir till glädje hela vintern.

MINIMALISTISKT MYS. Sparsmakat men trivsamt med få men noga utvalda saker – gärna samlade i grupper.

ÄLDST PÅ GÅRDEN. Lena utanför det timrade, faluröda gästhuset, byggt långt innan boningshuset stod klart.

I STÄLLET FÖR TAVLA. Ett citat av ett franskt helgon på den vita väggen ovanför sängen.

”Friden här gör mig lycklig”

Maria Karlsson — Thu, 08 Sep 2011 11:09:46 +0000

FÖLJ GAMLA ÄNGELHOLMSVÄGEN från Båstad. När du kommit in i den makalöst vackra Sinarpsdalen med får och hästar betande på bulliga, runda kullar och precis har åkt över järnvägsspåren ser du skylten: ”Lycklig”. Det är så den heter, Lena Mölders nuvarande plats på jorden. En sluttningsträdgård på Hallandsåsens nordvästsluttning invid stambanan som rymmer ett vitrappat hus från 1930-talet och ett mycket personligt bistrokafé.
– Jag som kommer från Stockholm med allt trafikbrus har inga problem med att tågen passerar. Jag tycker om känslan av människor på väg, säger Lena.
Bredvid oss jagar hennes toypudel Leon katten Nils. Över hasselskogen flyger en hök och i snåren sjunger några fåglar. Här vilar
en sällsam frid. Inte konstigt att Lena döpt sitt ställe till just
Lycklig.
Det var för sju år sedan som Lenas son Max kom hem och deklarerade att han ämnade flytta till Halmstad, där Lena bott några år som barn.
– Halmstad ville jag inte flytta tillbaka till, men däremot hade jag länge längtat söderut till Kullahalvön, inte så långt därifrån. Men så blev jag övertalad av en god vän som bodde i Båstad att flytta dit i stället.
Sagt och gjort. När Lena bestämmer sig för något brukar det bli så. Hon valde inte någon fegvariant med att först hyra ut sin lägenhet för att hyra någon liten sommaridyll vid havet i Skåne. Nej, hon packade allt hon behövde i två resväskor, magasinerade ett fåtal kära och ovärderliga klenoder och sålde och gav bort resten av bohaget. Sedan tog hon tåget ner till Båstad.
Första tiden bodde hon på Pensionat Falken, och eftersom det var vinter var hon den enda gästen. Pensionatets ägare var inte där i veckorna och Lena låtsades att det var hon som ägde det tomma huset. Men när ägaren var på väg tillbaka och sommaren närmade sig kände hon att det var dags att skaffa sig ett eget hem.
– Jag köpte en gammal Volvo och började åka runt och titta på objekt till salu. Varje gång jag åkte förbi Nötte backar såg jag det vita huset. Det kallade på min uppmärksamhet på något sätt. Och så en dag var det till salu. Jag åkte dit och kände direkt att det var där jag skulle bo. Så köpte jag det, berättar Lena.
Huset hade varit sommarhus i många år och innan dess hade där bott en gammal dam. Det var fint, inget fel på det alls, men Lena såg andra möjligheter än den traditionella rumsindelningen. Hon ville öppna upp för ljus och energi. I flera månader bodde hon på övervåningen medan snickare rev väggar där nere. Hon ville att hall, kök, vardagsrum och matsal skulle flyta samman och det enda som i dag finns kvar är murstocken och den vackra gamla svarta emaljerade gjutjärnsspisen i köksdelen. Och en liten gästtoa under trappan. För övrigt det enda rum i huset som denna höstdag är riktigt varmt och skönt tack vare golvvärme. I övrigt är det ganska så svalt även om höstsolens strålar letar sig in genom fönstren.

– Jag tänker inte sätta igång värmen förrän det blir kallare än 16 grader inomhus. Idag är det 17,5. Jag gynnar inte elbolaget i onödan. Det är skönt och hälsosamt när det inte är så varmt, säger Lena och knycker på nacken.
Vi får låna sockor om vi vill och får värma oss med nybryggt starkt kaffe med vispad mjölk. På ett fat travar Lena ett litet berg av knäckemackor med grönmögelost toppat med plommonsylt och bjuder till.
Det är inte bara borttagna väggar som har gett huset en alldeles ny och egen karaktär. Höga fönster från golv till tak på både norr- och södersida ger nedervåningen ett härligt ljus och en känsla av att den omgivande trädgården flyter samman med huset. Skaparen av dessa fönster och mycket annat är en alldeles speciell snickare vid namn Pontus Snecker.
– Vilken tur jag hade, va? Blev kär i en snickare. Det är han som också har bidragit med de stora möblerna. Han gillar dansk formgivning och det gör jag också, även om jag nog inte hade köpt så
exklusiva möbler. Våra saker passar ihop, säger Lena som annars konstaterar att det är oerhört svårt att kompromissa när det gäller inredning.
– För oss har det funkat. Det känns som en bra blandning, en maskulin bas med en feminin touch. Jag tycker absolut att man ska blanda olika stilar om det gör att man trivs. Men annars är det bättre att ha olika rum att gå lös på. Det kan ju bli jättekul, säger Lena.
Hon har ett alldeles speciellt sinne för detaljer och har samlat prylar i hela sitt liv, även om hon då och då gjort sig av med nästan allt för att kunna fylla på med nytt. Nu blandas hennes kärleksfullt utvalda kitsch med Pontus strama design på ett sällsamt humoristiskt och befriande sätt.

– Ja, jag tror att vi har lyckats bra. Folk stannar väldigt länge när de kommer och det är väl ett tecken på att de trivs.
Och visst trivs man. Hos Lena kan man bara sitta i en Le Corbusierfåtölj (också Pontus) i köket eller i den stora soffan i rummet intill och glädjas åt hennes scenkonst, för det är det inredningen påminner om. Hon gillar att bygga stilleben med sina prylar, som uppställda i någon annans hem skulle se katastrofalt malplacerade ut. Och hon vågar tänka fritt när det gäller färger. Som idén att lämna in sitt kylskåp för omlackering i en läcker brun nyans.
– Det finns så mycket man kan göra om man vågar lite. Jag har alltid haft ett öga för oväntade lösningar men jag har ofta fått bråka för att få igenom mina idéer, säger Lena och erkänner att hon ett tag tänkte lacka om spisen brun också, men sedan kände att där gick gränsen.
När Lena bodde i Stockholm jobbade hon som stylist och skribent för olika inredningstidningar. För att kunna försörja sig i sin nya lantliga hembygd började hon med att öppna en inredningsbutik inne i Båstad.
– Det var jätteroligt, men inte så lukrativt. Båstadsborna kom gärna in och pratade länge, men de köpte inte så mycket. Även om alla sommargästande stockholmare handlade betydligt mer så räckte det inte för kunna driva en butik året runt, berättar Lena.
Hon bommade igen och fortsatte att skriva och göra stylistjobb åt tidningar. Men så en dag dök idén till ett kafé upp. Varför inte hänge sig åt favoritsysslan matlagning. Och i trädgården stod ju ett gammalt uthus med jordgolv och bara väntade på att få fyllas med folk. Pontus fick sätta tänderna i uthuset, Lena tog hand om trädgården och målade hela huset och i juni för tre år sedan slog de upp dörrarna till Lycklig bistro & café.

Lenas opretentiösa och mycket personliga ställe har blivit en succé. Hit kommer sommarboende från Båstad och Torekov, hit kommer folk från trakten och i somras kom det gäster från både Halland, Skåne och Danmark.
Från vägen ser man bara skylten, en liten parkering och ett falusvart högt plank. Bakom planket öppnar sig en annorlunda trädgård med körsbärsträd, perenner och örtodlingar i gamla fönsterfoder. Utanför det lika falusvarta kaféet med höga spröjsade glasdörrar ligger en stenbelagd uteplats. Under stora tygparasoller kan man sjunka ner bland färgsprakande kuddar i mjuka soffor.
På borden och längs med blomsterrabatterna återkommer Lenas stilleben. Och på husgaveln ovanför ingången sitter massvis av små ekorrar. Faktiskt ser man prydnadsekorrar lite här och var.
– Klart att det är ekorrar. Det heter ju Nötte backar. Men, det är ingen som verkar förstå det, förutom jag, säger Lena och skrattar.
Så här på hösten har hon bara öppet för bokade sällskap, men sommartid är det förstås öppet varje dag och då jobbar Lena som en toka. Hon lagar och bakar från morgon till kväll. På bara två säsonger har hon blivit berömd för sin spagetti med lammfärsbollar i tomatsås och för sin halloumisallad med både svamp och
nektariner.
För att fortsätta på temat nötter har hon skapat en superenkel och fantastiskt god efterrätt: en hembakad stor maräng som serveras med glass, vispgrädde och en varm len hasselnötssås.
En liten trätrappa leder upp till ännu fler bord och stolar. Bakom trädgården ligger en nedlagd hasselnötsodling och under de höga buskträden med sina klungor av stammar betar hästar och vita biffkor.
– En av de första dagarna jag bodde här gick jag ut i trädgården och fortsatte sedan upp genom hasselskogen. Bara fem minuter bort blev jag stående helt tagen. Jag befann mig på randen av Axeltorpsravinen och hörde bäcken forsa långt där nere och sedan såg jag havet, hela Laholmsbukten breda ut sig. Dessutom upptäckte jag att det växte kantareller precis överallt. Det var magiskt och jag insåg att jag gjort helt rätt som köpt huset. Allt detta var liksom en extra gåva jag fick på köpet. Det var det dolda, det jag inte först såg, säger Lena.
Men passa på att göra ett besök i Nötte Backar så länge hon finns kvar. Man vet aldrig med Lena. Hon är inte den som vilar på lagrarna.
– Några år till blir det nog, men sedan är det nog dags för förändring. Jag är sådan, tycker om att experimentera med livet. När jag har samlat på mig tillräckligt med saker är det dags att flytta. Ju äldre jag blir, desto större längtan kan jag också känna efter att äga så lite som möjligt. Kanske blir det en koja på stranden, inte vet jag, säger Lena medan hon letar efter en skål att plocka hallon i.
Det är säsong för hösthallonen längst bort i trädgården. Ja, faktiskt, för i Skåne är hallonen som bäst precis innan kyla och frost slår sitt järngrepp. Hallonen är stora, mörkt röda och så söta.
– Äsch, vi äter upp dem nu, säger Lena och sträcker fram en hand och vi fyller oss med en sista smak av kvarvarande sommar.

TRÄDGÅRDENS TERRASSER charmade Lena långt innan huset i Nötte backar var till salu. Namnet kommer av den gamla hasselnötsodlingen intill.

VEDSPISEN som är kvar sedan huset byggdes på 1930-talet är perfekt att arrangera små stilleben på. Den hängande kransen har Lena gjort.

MATRUM med sköna former. Matbordet som Pontus designat och tillverkat själv passar fint till Arne Jacobsens Grand prixstolar.
Lampan är designad av Verner Panton. Den loppisfyndade sammetsfåtöljen gör sig fint i mixen.

Skön sensommar

Maria Karlsson — Mon, 29 Aug 2011 11:46:27 +0000

FINT FÖR STORA OCH SMÅ Mamma har en bomullströja i gråmelange, stl XS–XL, 999 kr, under en tweedväst, stl XS–XL, 1 999 kr, båda från Bric-a-brac. Lätt utställd jeanskjol med tillhörande skärp, stl 34–44, 399 kr, Lindex, och träskor från Hasbeens, 1 495 kr. Lillan är fin i en bomullsklänning, stl 60–100 cl, 450 kr, Bric-a-brac, under ullkappa, stl 2–8 år, 825 kr, Ewa i Walla. Rutig basker, 499 kr, Bric-a-brac.

FÖRBERED FÖR KRÄFTOR På den gamla träbänken står dill i en glasburk från House Doctor/Pub, 210 kr, bredvid en fin flaskhållare, 199 kr, Granit. Konservburk i zink, 39 kr, Granit, med bestick, 49 kr/st, Bruka Design. Träbricka, 99 kr, Granit. Den multirandiga trasmattan kostar 355 kr, House Doctor/Pub.

UTKIKSPOST Fin i alla väder i marinblå topp med silkeskänsla, stickad mudd och båtringning, stl 34–44, 299 kr, Åhléns, och jeanskjol, stl 34–44, 399 kr, Lindex. Gummistövlar från Hunter, 999 kr, och på bänken en vacker multirandig trasmatta, 355 kr, House Doctor/Pub.

HISNANDE ÄVENTYR Lillan är fin i linneskjorta, stl 2–8 år, 625 kr, Ewa i Walla, tajts, stl 60–100 cl, 225 kr, Bric-a-brac. De röda gummistövlarna är privata. Mamma har flätstickad midjekort tröja, stl S–XL, 299 kr, Lindex, över ett svart bomullslinne, stl XS–XL, 149 kr, Åhléns. Stickad kjol, stl S–L, 1 095 kr, Heart of Lovikka, och träskor från Hasbeens, 1 495 kr.

DUKAT I BÅTHUSET Lika enkelt som vackert med lyktor i taket, 60 respektive 150 kr, House Doctor/Pub, och girlanger av silkespapper, 60 kr/st, A La Carte. Alla stolar är loppisfynd, utom fällstolen t v som kostar 1 250 kr, Room. Dynor, 129 kr/st, Åhléns. På bordet står udda minivaser, 29–50 kr/st, Åhléns, och ett vackert kräftfat, 4 500 kr, Mikaela Willers.

KRÄFTOR I FINT SÄLLSKAP Vackrare än så här kan väl kräftor inte serveras. Det röda fatet är gjort av keramikern Mikaela Willers och kostar 4 500 kr.

PRAKTISK TILL ALLT Trådkorg, 349 kr, Granit, med snapsglas, 299 kr/4-pack, och karaff, 249 kr, Sagaform.

PYNTA I MINIFORMAT Udda små vaser i olika former kostar mellan 29 och 50 kr hos Åhléns.

FÖR KRÄFTBORDET Röd tallrik, 145 kr, och dito assiett, 85 kr, Bruka Design, som också har klotången för 195 kr. Klassisk kökshandduk Gripsholm, 40 kr hos bl a www.gripsholmpalandet.se

MYSIGA MATTOR Zinkhink, 299 kr, Granit, med tre fina mattor: Blåmönstrad ullmatta, 2 250 kr, Anna O, orange trasmatta, 79 kr, Åhléns, och gulmönstrad dörrmatta, 179 kr, Åhléns.

FÅNGA MIDDAGEN På väg ut på sjön i marinblå bomullströja med lappade armbågar, stl XS–XL, 299 kr, och chinos, stl 34–44, 349 kr, bägge från Åhléns. Ballerinaskor i mocka, 449 kr, Park West.

REDO FÖR RODDTUREN Lätt och skön mohairpläd, 1 250 kr, Foxford, över oversized kofta, stl XS–XL, 499 kr, över ett löst linne, stl XS–XL, 149 kr, bägge från Åhléns. Jeans från Flippa K, stl 26–34 tum, 1 095 kr.

FIXAD FÖR FEST Rostfärgad tröja, stl XS–XL, 299 kr, över linne i bomull, stl XS–XL, bägge från Åhléns. Capribyxor i bomullsstretch, stl 34–44, 149 kr, H&M. I taket hänger lyktor, 60 respektive 150 kr, House Doctor/Pub. Stolen är nyttillverkad i vintagestil och kostar 1 250 kr hos Room.

”Norregården är vår fridfulla oas”

Maria Karlsson — Mon, 29 Aug 2011 11:25:48 +0000

Vi följer en ringlande grusväg genom tät granskog. Efter ett tag glesnar det mellan träden och vi skymtar en klunga röd-målade hus, bilden är inte alls olik Astrid Lindgrens Bullerbyn.
Det vi ser är Norregården, ett småländskt gammalt jordbruk med uthus märkta av tidens tand. Runt huvudbyggnaden, med klassisk glasveranda med spröjsade fönster och dubbeldörr, löper ett klassiskt rött staket med vitmålade toppar på spjälorna. I trädgården bär knotiga äppelträd vackert röda äpplen.
Här bor Malin och Johan Kronmar och sonen Filip. Helt för sig själva, men ändå nära till grannarna som bor i den lilla klungan av rödmålade hus som ligger intill. Familjen flyttade in i huset 1997 och har sedan dess renoverat det med varsam hand, för att få fram de gamla genuina detaljerna.
– Vi hade länge varit på jakt efter ett gammalt hus. Tidigare hade vi hyrt hus, men nu kände vi att vi ville ha något eget att få renovera och fixa med och ha nära till skog och mark, säger Malin.
De tittade på ett hus som var till salu, men kände genast att det inte var något för dem. Men av en slump fick de reda på att säljaren även hade ett annat hus, precis ett sådant hus som de drömde om. Det var bara ett problem: Det var inte till salu …
– Vi förklarade då att vi var väldigt intresserade av huset och gärna ville köpa det och hoppades innerligt att han skulle ändra sig. Och en vacker dag ringde han faktiskt och sa att han kunde tänka sig att sälja. Det var en stor dag i vårt liv, säger Johan.
Huset, byggt 1912, är i klassisk sekelskiftesstil med högt i tak och med stora härliga korsfönster som släpper in generöst med ljus. Malins och Johans hem är inrett med många nötta gamla bruksföremål. Just att de är nötta ger dem karaktär och liv, och berättar att de är bruksföremål. Stämningen i hemmet känns personlig och trivsam.
– När vi flyttade in hade den tidigare ägaren bytt ut ett par av de gamla vackra korsfönstren. Tack och lov hade de sparat dem uppe på rännet i ladan, säger Malin.
– Det har varit ett omfattande arbete att renovera fönstren, men det har verkligen varit värt varenda svettdroppe. För fönstren är i mycket bra kvalitet och det är så härligt att ta bort innanfönstren på våren och få in alla härliga ljud från naturen. Vi älskar verkligen vårt hus – det är vår fridfulla oas!
Den gamla glasverandan fungerar som hall och den nya glas-verandan, som de har byggt till i samma stil, är matrum. Allt renoverande har pågått till och från sedan Malin och Johan köpte huset – och kommer att fortsätta i många år till. Det är de medvetna om – och glada för. Det här paret gillar verkligen projekt. Sådana har de ständigt nya på gång. Den senaste idén är att renovera ladan och göra det till en gårdsbutik. För Malin drömmer om att ha en egen butik med inredning och eventuellt också kläder.
Den senaste gången husets renoverades var på 1950-talet och när de flyttade in var det gröna tapeter och gröna snickerier överallt. Malins och Johans tanke bakom renoveringen har varit att skapa ett lantligt, ombonat och trivsamt hem genom att bevara så många som möjligt av de gamla detaljerna. Hela huset har genomgått en omfattande renovering såväl inom- som utomhus. Malin och Johan har gjort det mesta själva, men anlitat hantverkare till el och mattsättning.
– Det var en otrolig lycka att hitta gammal fin pärlspont under plattorna på väggarna, man känner sig riktigt salig när man hittar de gamla snickerierna. När vi tog fram pärlsponten kände vi att vi ”befriade” huset, säger Malin.
– Det som är jobbigast med att renovera är att man aldrig blir klar – men samtidigt är det ett intresse och en livsstil att ständigt renovera och ändra om. Vi levde många år i en byggarbetsplats. Renoveringen av köket var klart jobbigast, eftersom vi i stort sett gjorde allt själva.
– Vi grejade med köksrenovering så fort vi kom hem från jobbet, stod sent in på nätterna och tillbringade i stort sett varje helg i köket.
– När golvet var utrivet och vi såg ner i matkällaren, så insåg vi till fullo vilket gigantiskt projekt köksrenoveringen var, men skam den som ger sig!
– Och huset har verkligen blivit precis så bra som vi hade hoppats på. Det känns också otroligt bra att veta att vi har renoverat allt själva. Vi har hittat hem!

Malins och Johans bästa renoveringstips:
• Vi rekommenderar verkligen att man ”bor in sig” i huset, känner efter hur
huset är. Vi bodde här i tio år innan vi visste exakt hur vi ville ha köket.
• Det är lätt att ha för bråttom och vilja göra om överallt samtidigt. Ta ett rum
i taget. För varje rum i huset vi fått i ordning har det blivit mer och mer vårt!
• Bra planering är viktigt. Handlar du allt material du behöver slipper du
lägga tid på att köra till bygghandeln flera gånger. Gäller i synnerhet när man bor
som vi, långt från butiker.
• Bevara det genuina, var rädd om husets själ! Ska du bygga ut, tänk på att
det ska passa ihop med övriga huset.
• Inse hur mycket tid och kraft det krävs, både för små och stora projekt!
Det är inte kul att tröttna halvvägs eller på slutet …

Kök med charm, inrett med renoverade fynd från loppisar och auktioner.

GULDGUL SKÖRD från dagens tur i de omgivande svampskogarna.

SINNE FÖR DETALJER. Tre gamla flaskor med varsin renfana i blir ett vackert stilleben.

Litet men funktionellt. I köket når man nästan allt på ett stegs avstånd.

PÅ TUR ut i skogen, med svampkorgen i högsta hugg och hunden Jack i koppel.

Hallen har flyttats till glasverandan och en ny veranda i samma stil fungerar som matrum.

FILIP OCH FREJA – son respektive katt i huset – på trappan till glasverandan.

Värmekälla. Den gamla kakelugnen kommer väl till pass när det börjar bli kallare.

EXTRASÄNG i gjutjärn som Malin och Johan köpt på auktion och målat vit. Lika skön att se på som att sova i.