Lantliv

Sommarhuset klär i loppisfynd

Maria Karlsson — Wed, 09 May 2012 12:18:59 +0000

NÄR EVA OCH PAUL för fyra år sedan var på jakt efter ett nytt sommarställe var det viktigaste själva huset. Det skulle vara tillräckligt stort för att rymma släkt och vänner och så klart barnen Lily, i dag 9, och Kalle, i dag 5 år.
Vi är i Stockholms skärgård, på Gåsö, en ö i den sydostligaste delen av Nacka kommun. Ön, som har cirka 200 sommargäster och några få bofasta, kan bara nås med egen båt. Från Älgö tar det cirka tio minuter. Och från Södermalm i Stockholm där Eva och Paul och barnen bor tar resan hit ut knappt en halvtimme.
– Det är så nära att vi kan åka ut bara för en kväll, säger Paul när han och Eva tar emot oss på trappen till det röda huset med vita knutar från 1919.
– Vi föll för den gamla, enkla och orörda känslan i huset. Och den lummiga trädgården mitt i den karga skärgården, säger han.
Huset blev deras efter en mycket utdragen försäljning som sträckte sig över tre år.
– Första gången vi fick syn på huset var för fem år sedan, 2007, men då låg priset tyvärr över vad vi hade råd att betala, säger Eva.

Hallens skurgolv är sköna att gå barfota på efter en solig dag med mycket bad. Går man igenom huset når man den bakre lilla verandatrappan som är som gjord för tandborstning under bar himmel.

Huset såldes emellertid aldrig den gången men dök upp till försäljning på nytt 2009 då Eva och Paul gav sig in i leken igen. Efter en intensiv budgivning blev huset återigen för dyrt för dem. Men då hände något som de inte vågat hoppats på.
– Familjen som hade lagt det högsta budet drog sig ur affären – så att vi fick köpa huset i stället, säger Paul, och visar oss in genom den lilla verandan till den vitmålade, pärlspontade hallen.
Rakt fram ligger ett litet arbetsrum. Till höger finns ett gästrum med två sängar och till vänster ligger det söta köket som även det har fin pärlspont på väggarna. Från köket når man baksidan via en liten fin veranda där också all tvättning och tandborstning sker.
Vi tar trappan upp till övervåningens kombinerade vardagsrum och gästrum. Här kan man sträcka ut sig i den sköna TV-soffan eller vila en stund i någon av de två gästsängarna längs ena långsidan. Här uppe har även föräldrarna och barnen sina sovrum.
Den förra ägaren hade lagt ner ett stort arbete på att återställa huset till originalskick och målat alla väggar och snickerier i ljusa nyanser. Alla rum har vackra, såpskurade brädgolv som är lena att gå på.
– Det var skönt att huset var så färdigt. Vi behövde i princip bara ställa in våra möbler. I stället har vi kunnat ägna oss åt att renovera gästhus och växthus och röja i trädgården.
Huset ligger mitt i en fruktträdgård anlagd redan 1850.
– Det pågick en hälsoreform just då och man odlade frukt till skolbarnen på ön, säger Eva.
Några av äppelträden från den tiden står ännu kvar och ger skörd. Så här på våren fylls trädgården av så mycket vita äppelblommor att det nästan känns overkligt.
På tomten finns också några småstugor, bland annat ett exemplar av Eremitens koja av formgivaren Mats Theselius.
– Den köpte vi efter att den hade tjänstgjort som bod i skidskytte-VM, säger Eva, och visar oss kojan som är en fin liten gäststuga för en person, och ett omtyckt lekrum för barnen och deras kompisar.
Ett härligt grönmålat växthus finns här också, byggt av gamla fönster. Och så rymmer tomten en tvårumsgäststuga, en arbetsbod och ett gammalt utedass.
– Nu väntar vi bara på en liten lekstuga som vi har beställt från Finland, säger Eva.
Hon och Paul är båda formgivare och träffades under studietiden på Beckmans respektive Konstfack. Redan som student gillade Eva att gå på skattjakt på Emmaus och olika loppisar.
– Jag samlade på mig mängder av trasmattor, spilkumar, vackra skärbrädor, stolar och bord, som vi nu möblerar sommarhuset med.
I norra Uppland där Eva växte upp var det bondauktion varje lördag. Där gjorde hon några av sina bästa fynd.
– Gamla trasmattor som tvättats massor av gånger får mycket vackrare lyster än nyproducerade, och de blir också mjukare att gå på. Vår inredningsfilosofi går ut på att det gamla huset ska känna igen sig. Därför blir det många pinnstolar, enkla slagbord och lågmälda färger, säger hon.
Standarden är enkel i huset. Allt vatten hämtas från en brunn i trädgården. Och det finns ingen toalett.
– I början använde vi det gamla utedasset men nu har vi investerat i en modern förbränningstoa, inhyst i en före detta garderob i arbetsrummet. Den fungerar över förväntan och gör att även mer kräsna gäster kan stanna lite längre här ute hos oss, säger Paul.

Vardagsrummet på övervåningen har både soffa och gästsängar. En engelsk buskros väntar på att planteras ut. Linnekuddar från Svenskt Tenn.

Med tiden skulle Eva och Paul gärna vilja bygga ut huset med ett badrum. Och varför inte en vacker glasveranda med utsikt mot trädgården? Men ingen av dem känner att det brådskar.
– Det enda besvärliga är att tvätta kläder för hand. Men än så länge trivs vi med vattenbärandet och att diska i olika baljor, säger Eva.
Trädgårdens vackra struktur utgår från fruktträden som bildar en liten allé upp mot huset.
– Till Pauls födelsedag på sommaren hänger vi kulörta lyktor i träden. Det ger genast en festlig stämning, säger Eva.
Trädgården ligger lite skyddat från blåsten, bland annat tack vare de gamla täta syrenhäckarna, vilket gör att gammaldags trädgårdsväxter som löjtnantshjärtan, aklejor, riddarsporrar, stockrosor och pioner trivs bra här. Smultron och blåbär finns också på tomten.
Att det är förbjudet att köra bil och andra motordrivna fordon på Gåsö bidrar till ett speciellt lugn på ön där barnen kan springa över till grannkompisarna hur de vill. Att leka vid vattenbrynet är populärt. Och med den lilla motorbåten kommer familjen snabbt ut i ytterskärgården för bad vid klippor eller någon sandstrand. Sommartid blir det båtutflykter så snart vädret tillåter. Då packar de en liten grillväska och stannar ute ända till kvällen.
– För att förstärka sommarlovskänslan på landet storhandlar vi en gång i veckan och undviker sedan staden så mycket vi kan. Örter och kryddor odlar vi bakom huset, och den svala jordkällaren rymmer alla drycker vi kan behöva, säger Paul.
Det gröna lilla växthuset är ännu mest en experimentverkstad. Men så småningom hoppas de kunna ha lite mer odlingar därinne, berättar Paul.
– Vi har varit här några gånger på vintern också. När man kan gå över isen är det hur mysigt som helst. De här åren har verkligen gett mersmak, nu börjar vi fundera på om det skulle gå att pendla hit i framtiden.

Evas & Pauls tips för sommarhuset:
• Gamla näverkorgar och kistor ger perfekt förvaring för kläder, lakan eller DVD-filmer. Leta på mormors vind eller fynda på loppis!
• Kulörta lampslingor mellan fruktträden ger härlig festkänsla i en trädgård. I synnerhet mörka augustikvällar.
• Gör buketter av ormbunkar, rävsvansar, blåbärsris, späda ekblad eller kvistar med äppelkart. Enkelt och fint att arrangera i gamla flaskor, burkar eller vaser.
• Fynda dukar, handdukar och gammaldags lakan på loppis. De brukar ligga färdigmanglade i fina högar, till bra pris.
• Skaffa en hopfällbar grill som är lätt att ta med på utflykter.

Gammaldags trädgårdsväxter som riddarsporrar och syrener trivs vid solig lävägg.

Gamla pinnstolar har Eva samlat på sedan studieåren. Det utfällbara bordet har plats för hela familjen och många gäster. En blommande kvist i flaska är lika fint som enkelt.

Den vita hallen leder in till arbetsrummet. Svartmålat skrivbord från Gysinge Byggnadsvård.

Ljusgul pärlspont gör sig bra i köket liksom hyllan med konsoler från Nacka Byggnadsvård där radion gärna får stå på.

I Eremitens koja finns säng, bord och en kamin med spisplatta. I Steltonlyktans sken kan man studera Gåsökartan även sent på kvällen.

På den bilfria ön kan barnen springa fritt. Eremitens koja av Mats Theselius är en lekvänlig gäststuga.

Vinn skön fåtölj med pall från Slettvoll

Maria Karlsson — Wed, 02 May 2012 05:16:12 +0000

Dorian Maxi är en av Slettvolls mest älskade och kända möbler. Fåtöljen passar lätt in i många miljöer och har blivit en tidlös klassiker. Möbeln är tillverkad för hand med stomme i massiv
ek och kläs i exklusivt tyg med hög kvalité. Prisbelönta designern Helene Hennie har formgivit fåtöljen som blivit en personlig favorit där komforten är lika god för flera personer som för en.
I serien Dorian ingår också soffor i flera modeller samt schäslong.
Vinnaren får sedan själv välja mellan över 200 olika textilier till sin Dorian Maxi hos Slettvoll.
Värde 30 000 kronor. Sista tävlingsdag är 29 maj. Lycka till!
OBS!
Vinnaren står för hämtning och transport samt eventuell vinstskatt. Möbeln finns att hämta på Slettvolls lager i Frihamnen i Stockholm.
Läser in…
Om tävlingsvillkor, PUL och cookies

Calle Forsberg & Marika Delin – Här möts våra idéer

Maria Karlsson — Fri, 06 Apr 2012 07:41:21 +0000

DET DOFTAR NYBAKAT BRÖD redan på den nykrattade grusplanen framför huset hemma hos Calle Forsberg och Marika Delin. Calle är inte bara en av Sveriges mest framgångsrika keramiker, vars koppar, tallrikar och tillbringare i glaserat stengods säljer stort såväl i Sverige som utomlands. Han är även en hejare på att baka rågbröd. Något han fick lära sig som sjuttonåring när han praktiserade hos sin faster, keramikern Hertha Hillfon. I källaren med ingång från gatan har Calle sin ateljé där nydrejade salladsskålar står på tork i väntan på att putsas, brännas, glaseras och brännas igen.
– Jag gillar att göra grejer som går att använda. Formen ska kännas självklar och nedtonad, och fungera i olika slags hem och miljöer, säger Calle.

Marika och Calle har ateljéer hemma och kan vara mycket i sin trädgård.

I det egna köket används Calles keramik till det mesta. Oftast är det han som lagar mat åt sig, Marika och Marikas yngsta barn Flora.
– Att laga mat är bland det roligaste jag vet. Jag fick lära mig tidigt eftersom jag i sena tonåren bodde med en ensamstående pappa som reste mycket i jobbet, säger han och bär ut lunchbrickan med hemlagad grönsakssoppa till uteplatsen på terrassen.

I ett stort ljust rum där taket går upp i nock arbetar Marika, som är trädgårdsdesigner, vid dator och ritbord. En bostadsrättsförening i centrala Stockholm ska få hjälp att förvandla sin asfalterade gård till en oas med gröna, blomstrande rum. Men nu äter makarna lunch tillsammans på uteplatsen medan eurasiern Boris vilar i skuggan i väntan på en promenad.
Huset på kullen är egentligen ett litet bostadsrättsparhus med två lägenheter som Calle och Marika har slagit samman till en.
När det var färdigbyggt för sex år sedan bestod tomtdelen närmast huset av råa sprängstensytor. Marika och Calle fick lov att bygga upp trädgårdens struktur från grunden.
– Jag kan inte ens beskriva hur hemskt det såg ut. Först förstod vi inte hur vi skulle ha råd att göra i ordning en trädgård. Men vi tog ett extra lån på bostaden för att kunna förverkliga våra idéer, och det har vi aldrig ångrat, säger Marika.

Högt och lågt. Vitbrokigt tuvrör sticker upp mellan ulleternellen och röda rudbeckian ’Ruby Glow’ och blå nävan ’Rozanne’. Närmast gruset trivs japansk malört, axveronika och kryddtimjan.

Bostadsrättsföreningens totala tomtyta är på 4 000 kvadratmeter och består av en parkmiljö med stora ekar och naturmark mellan de fyra husen. Calles och Marikas privata sfär sträcker sig bara fem meter ut från husets framsida så det blev en spännande utmaning att utnyttja ytan maximalt.
– Vi kände att det skulle passa med en vacker terrassträdgård i olika nivåer, säger Marika.
Runt terrassen av riktigt grov Ölandskalksten finns lite av allt: ett äppelträd, några bärbuskar, en tomatvägg, ett köksland med sallad, sommarblommor, lite kryddor och en perennrabatt, skodd med vackert rostrött kantjärn.
– Det allra härligaste med vår trädgård är nog pergolan, som min bror Buster har hjälpt oss att rita. Här sitter man lite lagom gömd, men har ändå utsikt och kontakt med omgivningen, säger Marika.
På pergolans röda klätterpinnar mognar djupblå druvor på slingrande vinrankor. Calle och Marika brukar plocka dem direkt och blanda ner i frukostens fruktsallad.
– Det är så roligt att plocka in grödor från egen täppa när man lagar mat. Jag skulle vilja ha ännu mer ätbara saker i trädgården, säger Calle.
Han hade varit gymnasielärare i svenska och engelska i många år innan han blev professionell keramiker. Inspirationen fanns sedan barndomen, inte minst genom fastern Hertha Hillfon. Sedan tog han en paus från keramiken.
– Efter trettio år upptäckte jag hantverket på nytt, jag blev helt förälskad. Och efter tio års experimenterande och självstudier så började mina grejer bli bra, säger han.
I mitten av 1990-talet började han sälja för butikskedjan Norrgavel och blev medlem i föreningen Konsthantverkarna, där han i dag är ordförande. Med tiden blev det allt mer keramik och allt mindre undervisning tills han vågade säga upp sig från lärartjänsten 1998.
Marika är barnboksillustratör från början, utbildad i färg och form på Beckmans. Som en liten föraning om sin kommande karriär illustrerade hon barnboken Trädgårdsdags för barn och vuxna skriven av Ulf Schenkmanis och Lars Eric Samuelsson. Karriärbytet kom när hon fyllt 40 år och var nyskild med tre barn.
– Jag sadlade om för att kunna försörja mig och mina barn, utan att behöva förlita mig på stipendier som man gör i barnboksvärlden. Jag ville ha ett yrke som jag kunde lära mig själv.
Marikas favorittomat ’Gardeners Delight’ går bra att odla i gamla keramikkärl från Gustavsbergs fabrik. I vita krukan trivs en rysk tomatplanta.
Odlingsintresset hade hon sedan barnsben, hennes pappa är botanist och i familjen finns det gott om trädgårdsentusiaster.
– I tre år arbetade jag som trädgårdsarbetare för ett riktigt bra företag som anlägger och sköter trädgårdar och parker. Det blev min skola, tillsammans med egna studier. Sedan dess kan jag leva på det jag tycker är allra roligast!

Marikas exman är arkitekt, och många av hans kunder behövde hjälp med sina trädgårdar. På så sätt fick Marika sina första uppdrag. I dag har hon ett företag där hon ritar, planterar och sköter om trädgårdar med hjälp av två säsongsanställda. Kunderna är privatpersoner, bostadsrättsföreningar och företag.
– Det allra roligaste är att få välja växter. Först frossar jag bland bilder i min växtdatabank, sedan väljer jag bort och sovrar tills bara det allra bästa blir kvar. En trädgård får inte kännas plottrig.
Plottrig är det sista man tänker om terrassträdgården på kullen. Den har behållit känslan av naturtomt med många resliga träd, en lummig plantering i woodland-stil som leder ner till gatan och en underbar blomsteräng, köpt som färdig matta, som binder samman trädgården med tomten omkring.
I trädgårdens hörn står den öppna komposten som används flitigt. Att kompostera är bland det roligaste Marika vet och Calle håller med:
– Jag hade aldrig haft kompost förut och blev helt fascinerad. Att köksavfall som man annars skulle slänga i soporna blir till fin matjord. Det är en härlig känsla att fylla skottkärran och skyffla ut kompostjord i rabatten, säger Calle.
Calle och Marika träffades för tio år sedan när båda hyrde in sig bland andra frilansande konstnärer och formgivare i Gustavsbergs studio.
– Vi var kollegor som lärde känna varandra och blev kära. Men det tog fem år och många goda soppluncher innan vi insåg det, säger Marika.
När det blev dags att flytta ihop bodde de båda i varsin lägenhet i Gustavsberg. Drömmen var ett litet hus med trädgård. I Kummelnäs fanns landsbygdsprägeln, närheten till skärgården och storstaden bara femton minuters bilresa bort.
– Jag hade bott här tidigare och bittert ångrat att jag flyttat härifrån. När jag fick höra om bygget av den här bostadsrättsföreningen så anmälde jag genast vårt intresse, säger Calle.

Klart! Skålen med utvikta kanter hämtar inspiration från Calles faster Hertha Hillfons alster. Nu ska den torkas, putsas, brännas, glaseras och brännas igen.

I det gemensamma hemmet sitter skaparlusten i väggarna. Överallt ser man målningar, skisser och skulpturer som Calle och Marika eller släktingar och vänner har gjort. På semestern åker de gärna på inspirationsresor ihop för att titta på trädgårdar, arkitektur och konst.
– England är en favorit. Vi var i The Cotswolds för några år sedan. De har inte bara hyperengelska trädgårdar, utan även massor av bra keramik, säger Calle.
Sommaren är en högsäsong för att förverkliga nya idéer, inte minst i trädgården där keramik och växter ofta korsbefruktar varandra.
– Det är Marika som har inspirerat mig att börja göra krukor till hennes trädgårdsprojekt. Det vill jag utveckla vidare.
Och fastän trädgården är liten har Calle och Marika stora idéer för framtiden.
– Jag drömmer om att bygga en balkong på gaveln, där vi kunde ha ett växthus att odla grönsaker i. Tänk om det gick att genomföra!

Så skapar du i en liten trädgård – Marikas 5 tips:
• Med insynsskydd i kombination med klättrande växter får man lummighet och skugga och kan utnyttja den lilla ytan på höjden.
• En pergola är mysig eftersom den även har ett glest tak, till skillnad från en spaljé.
• Odla köksväxterna nära köket, gärna i en stor låda. Det är vackert att blanda in sommarblommor i det matnyttiga.
• Ha en kompost, det är det roligaste med hela vår trädgård!
• Natursingel är ett bra alternativ till en stensättning. En välskött grusyta är lika vackert som sten, betydligt billigare och passar så fint till rabatter.

Kring trappan av Ölandskalksten trivs kryddväxter som oregano och olika timjansorter. I den soldränkta planteringen växer fjärilarnas blå favorit perovskia, röd solhatt och stålblå martorn. På pergolan klänger den härdiga, goda staket- druvan ’Zilga’ som behöver ansas sommartid.

Sopplunch i pergolan på det fina bordet som Marika har ritat. Calle har gjort betongskivan och smeden Janne Smidig har tillverkat underredet.

Hemodlad timjan gör sig fint till Calles grönsakssoppa. En spräcklig viol lyser rosalila i Calles svarta keramikkruka.

En salladsskål tar form i Calles ljusa ateljé. Av de storsäljande kopparna behöver han dreja cirka trettio om dagen.

Calle Forsberg drejar alla sina produkter själv. Han gillar att experimentera sig fram med bränntekniker och glasyrer.

”Vi föll för den gamla skolan”

Maria Karlsson — Tue, 13 Mar 2012 12:37:21 +0000

Kanske var det ödet som fick Jennie Järkehed och Björn Johansson att ändra sina planer, den där kvalmiga söndagen tidigt i juni 2008? Egentligen hade de tänkt hälsa på några vänner i Göteborg, men i sista stund ändrades planerna och de dåvarande Skövdeborna Jennie och Björn tog i stället en tur till Vättern för ett svalkande dopp. Dagen innan hade de sett en annons i tidningen om att en gammal skola var till salu i Hjo. Visst var det ett riktigt drömhus, hade de tänkt, men några planer på ett husköp fanns inte. De hade ju precis renoverat färdigt sin lägenhet och kände att det var skönt att äntligen kunna göra något annat än att slipa och måla på sina lediga timmar.
– När vi kom till Hjo kom jag ihåg annonsen och sa till Björn: ”Kan vi inte åka och titta hur huset ser ut i verkligheten, när vi ändå är i närheten?” säger Jennie.

Köksön kaklades och blev en värmetålig avställningsyta.

Men när de väl stod där framför huset hände något.
– Vi bara visste att detta var vårt drömhus! säger Jennie. Här kunde vi se oss själva med barn i framtiden. Dagen efter ringde jag till mäklaren och sa att vi gärna skulle vilja titta på huset.
Mäklaren berättade då att budgivningen redan var i gång men att han kunde ordna en sista visning. Redan samma dag fick Jennie och Björn stiga över tröskeln. Och de föll handlöst för det gamla huset med 3,10 meter i takhöjd, stora vackra spröjsade fönster med munblåst glas, öppen spis och kakelugn. Och de älskade den stora trädgården med sina gamla äppelträd. Och läget var perfekt: en hörntomt med hästhage bakom huset, närhet till Hjos centrum och med en badsjö på gångavstånd.
– Sådana hus kommer inte ut på marknaden särskilt ofta, säger Jennie. Vi kontaktade banken på tisdagen och la därefter ett bud.
På onsdagen visade husets ägare runt dem.
– Vårt bud låg högst och vi var så nervösa, minns Jennie och Björn. Vi tog med mina föräldrar och åkte dit. Ägarinnan måste ha sett hur förälskade vi var i huset och hon förstod vår vision. När vi var klara sa hon att hon bara kände att det var vi som skulle bo i huset och att hon godtog vårt bud. Vi trodde knappt att det var sant – och oj, så lyckliga vi blev!
Från att ha bott i en färdigrenoverad lägenhet stod Jennie och Björn nu med ett hus på 300 kvadratmeter med renoveringsbehov både invändigt och utvändigt.
– Inget var akut. Vi ville mest sätta vår egen prägel på huset och lyfta fram den gamla stilen, men med en modern touche, säger Jennie. Den generösa takhöjden gjorde det möjligt för Björn och Jennie att sätta in dubbla rader med skåp.

Uppvärmningen var däremot ett problem. Huset värmdes upp av en oljepanna med elpatron. Pannan saknade dessutom ackumulatortank som lagrar överskottsvärme. För att få ner kostnaderna bestämde sig Björn och Jennie för att sätta in en vedpanna med en ackumulatortank.
– Att elda med vedpanna ger en väldigt behaglig värme, säger Björn. Det är ett stort gammalt hus med drag så rent ekonomiskt var det absolut det bästa alternativet, men visst kan man muttra lite när man får gå ner till pannrummet kalla vintermorgnar för att tända i pannan.
– Det är tur att vi var lite naiva när vi köpte huset, för det är mycket jobb med ett gammalt hus, säger Jennie. Men vi ser renoveringen av huset som ett livsprojekt. Vi tar det i etapper, men visst önskar man ibland att det kunde gå fortare. Det som har varit guld värt är att vi har fått mycket hjälp av våra föräldrar.
Jennie och Björn började med att renovera vardagsrummet för att ha en vacker och avslappnande plats att vara på medan de renoverade klart resten av huset.
– Vi jobbade med vardagsrummet under all ledig tid och vi blev klara lagom till jul. Det var så mysigt att pynta där inne med gran och ljus och tända en brasa i den öppna spisen, säger Jennie.
Näst i tur stod köket.
– Björn jobbar som inredningssnickare och har gjort hela köket själv efter vår gemensamma design, säger Jennie. Jag har ett brinnande inredningsintresse och har ständigt nya idéer om hur vi kan renovera Den gamla skolans stora fönster släpper in massor av ljus. Här finns plats för en rymlig soffa, vars 1950-talsinspirerade tyg passar fint till det välbevarade gamla vardagsrumsbordet.
huset. Man kan nog säga att jag är den drivande motorn som är impulsiv och drar i gång projekt – Björn ser till att det blir bra genomfört. Vi kompletterar varandra bra!
– Köket blev dock en lite längre historia, fortsätter Jennie. Jag var gravid och vi började med köksrenoveringen i april och tänkte att det kommer bli skönt att ha ett nytt kök när bebisen anländer i oktober.
Paret hade precis blåst ut allt i köket och börjat underarbetet när Jennie fick havandeskapsförgiftning. Tre veckor senare kom lille Oliver, tio veckor för tidigt.
– Våra prioriteringar ändrades drastiskt och vi ägnade i stället åtta veckor åt att bo på sjukhus och lära oss att sköta om ett prematurt barn, säger Jennie. Men allt gick bra och vi kom hem och fick ordning på det vardagliga. Nästan ett år efter att vi började med köket var det klart. Och det blev ett fantastiskt rum, som gjort för många middagsgäster!
Jennies favoritplats är det stora fönstret i köket.
– Det är så mysigt att kura upp sig i fönsternischen och se ut över ängarna.

Många levandeljus är ett bra alternativ till en brasa i den öppna spisen. Här är det mysigt att sitta regniga dagar.

Med äppelkvistar i vas eller hink får våren plats i sovrummet. En liten dopklänning blir en prydnad på väggen.

Jennie och Björn tar gärna promenader till ån och Mullsjön nära huset.

En riktig jordkällare är guld värd för förvaring av potatis och kalla drycker.

Skådespelaren Amanda Ooms ”Jag bor mitt i urskogen”

Maria Karlsson — Wed, 07 Mar 2012 08:54:38 +0000

Hon är som en sagofigur ur en Selma Lagerlöf-roman. Eller en Leonardo da Vinci i skogen. Mångbottnad, multibegåvad och starkare än de flesta. Men om man är med om det värsta redan som ung – hennes mamma tog livet av sig när Amanda var 13 år – då blir man en person som klarar sig själv.
Och det har hon gjort ända sedan hon rymde hemifrån som 15-åring. Då lämnade hon sin holländska pappa i Skåne. Lite väl ung inser hon nu.
– Men jag är en kackerlacka. Jag överlever allt, säger hon.
På sin livsresa har hon sett städer, män, konstnärer och regissörer passera revy. Otaliga är de ställen hon har bott och verkat i. Stockholm, London, Los Angeles, Amsterdam, Köpenhamn, Berlin och Brighton. Men hon är född vid havet och bodde nära det under uppväxtåren i Skåne. Nu bor hon i urskogen mitt i Värmland efter en lång och vindlande väg hit.
Fryksdalen i Värmland är kanske mest känt för att Selma Lagerlöfs hem Mårbacka ligger här, bara en mil bort från Amandas hus i Östra Ämtervik. Landskapet är dramatiskt och vackert med urskog och sjöar och glest mellan husen. Amandas bondgård, ett stort rött tvåvåningshus från mitten av 1800-talet med vita knutar och veranda, ligger på en höjd och har utsikt ner mot sjön Visten. På tomten finns också två nyrenoverade ateljéer. Hit kom Amanda Ooms med sin förra man fotografen JH Engström och deras då ettåriga tvillingar för tre år sedan. Då tänkte hon att det kringflackande livet som levnadskonstnär skulle vara slut. Ett år senare fann hon sig själv lämnad i huset i skogen. Och livet tog en ny vändning.
– Det är fruktansvärt sorgligt. Men jag fick två underbara barn vid 43 års ålder och jag klarar det här också. Men det är klart att det är tungt ibland att vara ensam kvinna mitt i skogen. Ved ska klyvas, bäras in, det ska skottas runt huset och målas om fönster, säger hon.
Amanda landar ändå i att det är värt allt det för barnens skull. De upptäcker skogen ihop. Mischa och Tula lär sig bygga saker av nästan ingenting, blir vana vid mörker och kräver inte underhållning hela tiden. Och eftersom hon själv har haft så många liv och roller går hon nu in för att vara helyllemamma med actiontwist. Hon hade själv få rutiner som barn och har levt ett mycket kringflackande liv. Just därför är hon fena på att snabbt skapa hemkänsla och få det ombonat omkring sig var hon än bor.
Och det märks i hennes mycket personliga och mysiga hem. Färgerna är grått, grönt, beige. Inte ett spår av vitt. Hon har blandat dem själv. Amanda har helt enkelt tagit in naturen i sitt hem genom att färgsätta med hjälp av bark, stenar och löv.
– Jag gillar inte vita hem. Den engelska estetiken är min favorit. Ganska mörkt, men ombonat och mycket eldstäder.
Barnens rum på övervåningen är egentligen två, med en inredd kattvind innanför det större rummet som används som lekvrå. I Mischas och Tulas rum är färgerna betydligt starkare men i naturliga toner. I taket hänger vimplar och tygfjärilar.
Att hon är loppisgalen vittnar alla gamla saker om. Dessutom är hon något av en samlare som släpar sina skatter över världen. En stor korg i sovrummet och en anatomisk skolplansch har hängt med länge. En hylla i sovrummet bär upp ett stilleben av minnessaker som är viktiga för Amanda.
– Jag är intresserad av inredning. Men på mitt skruttsätt. Och jag tycker att jag får till det med små medel, säger Amanda.

Den öppna spisen i ateljén har Amanda designat själv. I de tecknade dagböckerna ritar hon sitt liv.

I det öppna, vackra köket hänger grytorna över köksön på två gamla syrengrenar som fästs i taket med armeringsjärn. Till lunch snor hon raskt ihop en Medelhavsinspirerad kycklinggryta i ugn som inte går av för hackor. Mustig, kryddig och urgod.
– Mat är en av mina stora passioner. Det hänger ihop med att jag är noga med att ta hand om min kropp. Jag lägger stor vikt vid mat, sömn och på att vara förberedd när jag går in i ett nytt projekt, säger hon.
Av sin farmor lärde hon sig att ljussätta hemmet i hörnen och att inte ha så starka lampor. Mycket riktigt får rummet en annan karaktär när inte centrerade taklampor tillåts. Amanda ser också till att ha mycket levande ljus och att hålla sina eldstäder i gång. Nere i sin egen ateljé i ena hörnet av den stora tomten har hon själv designat den öppna spisen. Hon tillbringar gärna tid där när barnen är på dagis. Just nu målar hon för fullt för en utställning i Göteborg. Ledig finns inte i hennes världsbild.
– Nej, det är jag aldrig. Jag går in för saker massor och är helt autodidakt. Det gäller både mitt målande och mitt skådespelande.

Det är framför allt som skådespelare vi känner henne. Hon har haft stora roller i flera av Jan Troells filmer. I hans långfilm Så vit som en snö spelade hon huvudrollen som den kvinnliga flygaren Elsa Andersson. Och hon har de senaste åren synts i TV-serier som Morden och Kommissarie Winter och i Hannes Holms film Himlen är oskyldigt blå. På 1990-talet spelade hon mot tunga aktörer som Donald Sutherland och Alan Rickman. Hon berättar att hon provfilmade för en roll som bulgarisk frihetskämpe i en actionfilm med Sylvester Stallone i höstas. Han blev imponerad av hennes insats och tyckte hon var självklar i rollen. Så till hösten får vi se henne på stora duken när The Expendables 2 rullar upp på bio.
– Men det är tufft att ha tolv timmar till jobbet. Jag stack här-ifrån klockan fem på morgonen och landade tolv timmar senare på inspelningen i Bulgarien. Det är inte helt lätt att få till med två små barn, säger hon.
Hon har mycket hjälp av sin vän fotografen Ingvild Heimstad som tidvis är som en del av familjen och har ett eget rum i huset.
– Jag ringer henne när det kör ihop sig, då kommer hon och bor hos oss några veckor. Jag har ju inga föräldrar här. Min far bor i Colombia under vinterhalvåret.
Det är ett högt tempo hon håller och hon kastar sig mellan genrer, måleri, film – och inte att förglömma programledarskap. Hon gör intervjuprogram i radions P4 med kulturpersonligheter hon är nyfiken på. Hon har också skrivit två romaner och planerar för fler. Allt sammantaget tyder på både mod och driv.
– Det finns ett ljus i min blick och det kommer från att jag är en person som inte stoppar mig själv, säger hon. Jag vill veta saker, jag sitter inte still och jag får saker gjorda.
Drivkrafterna är många. Den första är självklar: hon måste försörja sig och sina barn. Den andra är kallet: hon har något hon vill berätta. Den tredje är lusten, och ett sätt att överleva. För livet är hårt ibland, men då tar hon fram bläck och papper och målar sig hel.
När det gäller hennes måleri syns det överallt i huset. På väggarna hänger flera av hennes alster; hon tecknar i kol och målar i olja. Det är känsliga, vackra tavlor. Sedan hon var ung har hon också tecknat dagbok i stället för att skriva en. Vi kikar i några av dem. Bilder från krogmiljöer, baren i Brighton där hon jobbade, kolteckningar av vänner och kollegor. Andra konstnärers porträtt av henne hänger också på väggarna. Hon har varit musa åt så vitt skilda konstnärer som Nan Goldin, Anders Petersén, Sam Taylor-Wood, Ulf Lundell och Joakim Thåström med flera.
Åren mellan 16–25 år hade hon och musikern och sångaren Joakim Thåström, Ebba Grön och Imperiets frontman, en intensiv och ganska stormig kärleksaffär. Nu är de tillsammans igen.
– Han är mitt livs kärlek. Jag försökte få tillbaka honom i många år. När jag slutade försöka kom han till mig. Nu har vi köpt ett semesterhus i Skåne ihop. Det blir ett gemensamt renoverings-projekt, säger Amanda.
– För nu längtar jag sannerligen till havet igen. Den natur du har vuxit upp i ger dig trygghet, den blir en del av barndomens alfabet. För Mischa och Tula kommer säkert skogen att vara tryggheten. För mig förblir den ett vilt österhav.

Amandas bästa inredningstips:
• Jag har plockat in bark, stenar och löv och blandat färger på väggar och hyllor med deras färger som mall. Det är mitt sätt att ta in naturen.
• Ändra ljussättningen genom att placera ljuskällor i hörnen och använda dimmers. Det blir en helt annan stämning, och mycket mysigare.
• Jag älskar korgar, både som fina blickfång och som förvaring.
• Häng upp saker på väggarna så kommer du lättare åt att dammsuga. Mitt favorithäng är min vedhängare i köket, den är från Smeåsens vedhäng.
• Bo in dig innan du börjar renovera. Det tog ett tag innan jag kom fram till att jag vill öppna mellan kök och matplats.

Med små medel men med stor känsla för färg och ljussättning har Amanda Ooms inrett sitt stora hus i Värmlandsskogen. Tavlan till vänster om fönstret är målad av henne.

En hylla i sovrummet bär upp ett stilleben av minnesprylar som Amanda har samlat på sig genom åren.

Amandas ateljé är det äldsta huset i byn. Här stänger hon in sig och arbetar.

Byggnadsvårdaren Gustaf Willers: ”Huset fick en ny chans”

Maria Karlsson — Mon, 30 Jan 2012 07:44:35 +0000

VARJE MORGON hela vinterhalvåret eldar Gustaf Willers i kakelugnarna. Det är fem stycken; en i varje rum, och så vedspisen i köket. Är familjen bortrest kommer en snäll brasvakt och tar över. Annars blir huset utkylt.
– Visst hade det varit bekvämt med ett modernt värmesystem. Men vi tyckte att det skulle innebära alldeles för stora ingrepp i ett så här orört hus, säger Gustaf.

En brasa om dagen i varje kakelugn håller hela huset varmt och skönt. Den fina rörspisen (även kallad fattigmans- kakelugn) är från omkring år 1800.

Kakelugnen är fortfarande varm från i går och det räcker med en liten brasa för att få den skållhet igen. Snabbt och vant ser Gustaf till att det brinner som det ska. Underst tidningspapper, ovanpå det torr ved, ett par stearinljusstumpar och på det lite mer ved. Urgammal kunskap, en gång självklar för varenda människa över sju år, men i dag närmast lite exotisk.
Liksom mycket annat som varit nära att gå förlorat, men kommer tillbaka i takt med att allt fler inser att det som byggdes för länge sedan kan lära oss något som vi kommer att behöva i framtiden.
– Förr byggde man för att husen skulle stå för alltid. Det tog sin tid men det blev oerhört hållbart, konstaterar Gustaf.
Man behöver bara kliva över den nötta tröskeln till huset där han bor för att inse hur rätt han har. Det här är ett hus som är nästan trehundra år gammalt, som fått behålla hela sin karaktär och många av sina ursprungliga beståndsdelar, men ändå känns som ett fullkomligt självklart hem för en ung barnfamilj på 2000-talet. Om än ovanligt vackert.
Utanför fönstren ligger isen tunn över Källtorpssjön. På andra sidan sjön syns skogen som brer ut sig i Nackareservatet. Här inne hörs knastret från brasorna som tillsammans med levande ljus håller värmen i hela huset på ett sätt som inte ens den mest lättfrusna skulle ha några invändningar emot.
Här finns inga räta vinklar. Det mesta är snett och vint, och samtidigt orubbligt gediget. Skurgolv, breda handhyvlade takbräder, gammal pärlspont i köket och hallen, handtryckta tapeter i sovrummet och I köket sitter pärlspont från förra sekelskiftet som Gustaf har valt att behålla, trots att den är yngre än huset. Bakom köket syns groventrén till den tillbyggda tvätt- och badavdelningen.
dekorationsmålad lumppapp på väggarna i de andra rummen … Gammaldags på riktigt, utan fejk och genvägar, men utan att för den skull kännas som ett museum.
– Många föredrar nog tidstypiska möbler i en 1700-talsmiljö, men vi tycker det är kul att blanda det gamla med moderna möbler och former. Det funkar till exempel jättebra med Eames-stolar från 1950-talet runt ett bord som är trehundra år, säger Gustaf, medan han visar runt i huset där han bott de senaste sex åren.
– Jag och min dåvarande fru Rosanna bodde i en lägenhet i Stockholm, men längtade ut från stan. Ett sådant hus som vi skulle kunna tänka oss att bo i var vi inte i närheten av att råd med, så vi tänkte att vi skulle försöka hyra i stället. Vi skrev brev till markägare runt stan där vi berättade vad vi jobbade med och att vi var intresserade av att hyra ett gammalt hus.
Flera nappade. Bland annat Skärgårdsstiftelsen, som ville hyra ut ett 1700-talshus på Utö i skärgården. Men det mest intressanta svaret kom från Erstavik, en gård vars ägor utgör Nackareservatet som går som en grön lunga genom Stockholms sydöstra förorter.
– Carl af Petersens på Erstavik kontaktade mig och berättade att de hade en liten gård på ägorna, byggd 1720. Den hade stått i princip obebodd i femtio år och de visste inte riktigt vad de skulle ta sig till med den. Han sa att det nog var ett övermäktigt projekt, men att jag gärna fick komma ut och titta, berättar Gustaf.
Och det gjorde han, samma kväll.
– Det var som en dröm. Ett liknande ställe hade vi aldrig kunnat föreställa oss. Visst var det nedgånget, men så magiskt vackert där det låg precis vid sjön. En helt oförstörd gammal kulturmiljö inte mer än tio minuter från stan.
Snart var uppgörelsen klar: Gustaf skulle ta ledigt ett år för att projektleda restaureringen och Erstavik skulle finansiera kalaset. Upprustningen skulle sedan återbetalas genom att Gustaf fick hyra gården på livstid.
Eames-stolarna från 1950-talet har funnit sin plats runt biblioteksbordet som är nästan 300 år gammalt. I taket har de handhyvlade bräderna strukits med linoljefärg och golvet, som var mörkt fernissat, har försiktigt slipats för hand.
Någon utan Gustafs bakgrund hade förmodligen aldrig gått i land med uppgiften. Men han hade vad som krävdes: Uppvuxen på en 1700-talsgård som hans föräldrar räddat undan rivning, flera års utbildning inom byggnadsvård och restaurering och sedan fem år anställd som rådgivare på Gysinge centrum för byggnadsvård. Samt en sommars praktik hos Lars Sjöberg, landets främsta expert på 1700-talet, som var den som en gång fick Gustaf att byta tradiga juridikstudier mot en djupdykning i linoljans och kalkputsens värld.
De erfarenheterna behövdes mer än väl. Huset var oerhört förfallet efter att i femtio år ha stått obebott, frånsett sommargäster. Trädgårdens förmultnade växtlighet hade gjort att marken höjts runt huset och lett till att stommens timmer börjat ruttna underifrån.
– Arbetet fick göras helt från grunden, berättar Gustaf.
Golven lyftes för att mullbänken (en uråldrig form av grundisolering) skulle kunna renoveras och ruttet timmer i stommen bytas ut. Gammal isolering i mellanbjälklagret ersattes med termoträ, som är en ny ekologisk variant. Taket lades om och skorstenarna kalkputsades och återfick sina tidstypiska krön.
Inne i huset sattes alla kakelugnar om och vedspisen, rörspisen och bakugnen renoverades. Alla invändiga snickerier skrapades rena från plastfärg och målades med linoljefärg. De golv som gick att rädda bevarades och resten kompletterades eller byttes ut mot andra gamla golv.
– I ett rum la vi in ett nytt kilsågat golv – mest för att det var roligt att se hur det skulle åldras och se ut jämfört med de gamla. Med de flesta byggnadsdetaljer kan man få till ett äldre utseende, men inte med golv. Det tar många år att få den där vackra patinan. Den går inte att fejka, säger Gustaf.
En riktig knäckfråga var badrum. Något sådant fanns inte i huset och tanken på att göra om ett av rummen till bad och tvättstuga kändes helt omöjlig.

Badrumsdelen är nybyggd men harmonierar helt med resten av huset. Klassiskt kakel och klinker från Byggfabriken.

– Vi kom överens med Erstavik om att göra en liten tillbyggnad på ena gaveln, där det tidigare fanns en liten fallfärdig holk med groventré, berättar Gustaf.
– Det är svårt med moderna tillbyggnader. De ser ofta ut som tråkiga ryggsäckar, men jag tycker faktiskt att vi har lyckats bra med den här, fortsätter han och visar det enkla men fina badrummet med rutigt klinkergolv och ovanligt vackra fönster.
– Jag fick gå på upptäcktsfärd på Erstaviks vind och hittade ett roligt gammalt fönster från gården som vi kunde använda som förlaga.
Det nytillverkade fönstret ser precis ut som originalet, med munblåst glas. Som förr, innan någon hört talas om lös spröjs.

Femton månader tog det från att renoveringen började till dess att den var klar. Resultatet lät tala om sig och 2006 fick den Årets Byggnadspris av Stockholms läns hembygdsförbund.
I dag driver Gustaf en egen byggnadsvårdsfirma. Hans kunder är oftast människor som köpt okänsligt renoverade gamla hus (eller lägenheter) och vill få hjälp att ge dem sin själ tillbaka. Gustaf presenterar

Detalj för detalj har Gustaf Willers återställt 1700-talsgården i Källtorp. Förstutrappan är tillverkad av friska bitar av ett uppruttnat golv och pardörren har suttit här sedan 1801.

ett förslag på hur det färdiga resultatet ska se ut och hur man ska gå tillväga och fungerar sedan som den bärande länken mellan beställare och hantverkare.
– Det går aldrig att fuska. Det som görs ska göras riktigt. Men jag är inte helt ortodox – vi tar gärna tillvara på detaljer som inte är från husets ursprungsålder, sånt som tillkommit under tidigare renoveringar och som utförts med tanke och känsla.
– Målet är inte att skapa en perfekt finish. Tvärtom. Jag tycker om skavanker. Ett gammalt hus ska inte se nytt ut. Då blir det oändligt tråkigt.

Gustafs tips för att ge ett gammalt hus sin själ tillbaka:
1. Undvik moderna trender, dem tröttnar man snabbt på. Använd material och formspråk som användes då huset byggdes. Går du tillbaka till ursprungs-tanken blir resultatet tidlöst vackert och harmoniskt. Lös inredning kan däremot vara hur modern som helst för att skapa en kul helhet.
2. Leta efter gamla detaljer; lås, beslag, lister, etcetera. Det finns mycket fint som nytillverkas efter gamla förlagor, men jag tycker det är ännu roligare att använda gamla original. Leta i lador och på vindar – och på internet. På Blocket görs många fynd.
3. Är du osäker så vänd dig till någon som är van vid gamla hus. Skicka bilder och dina tankar till olika firmor tills du hittar någon som är på samma våglängd. Var noggrann när du väljer byggnadsfirma – titta på jobb de utfört tidigare.
4. Släng ingenting. Många sitter på gamla saker utan att ha en aning om vilket oerhört arbete som lagts ned på alla handgjorda detaljer. Om du absolut inte kan eller vill behålla gamla fönster, dörrar, lås, eldetaljer, så sälj dem på internet så att de kommer till användning. Eller ring till oss!

Dörren mellan köket och kammaren användes en gång av pigan och är bara 160 centimeter hög. Skafferiet i hörnet är i original sedan huset byggdes, men flyttat till en ny plats. Hyllorna på väggen har suttit stadigt i 120 år.

I förmaket hittades rester av stänk- målning och en bit handmålad bård från omkring 1800. Skickliga målare återskapade detta på väggarna som först lerklinats och tapetserats med grålumppapp.

Gustafs mamma har målat de 800 handtryckta blomkorgarna på sovrumstapeten från Handtryckta Tapeter på Långholmen.

”Vi har hittat vårt Junibacken”

Maria Karlsson — Fri, 23 Dec 2011 12:00:15 +0000

BAKOM HUSET breder skogen ut sig och i trädgården gnistrar snön på äppelträdens tunna grenar. Det känns som att vara mitt ute på landet, men i själva verket befinner vi oss i slutet av en villagata strax utanför Örebro.
– Det var lantkänslan vi föll för. Egentligen hade vi inte alls tänkt köpa hus, berättar Jennie Swahn som fick syn på den stora villan i en bostadsannons för fem år sedan. Då bodde hon och hennes sambo Roger i en lägenhet med stor terrass i Örebros äldsta kvarter, med utsikt över ån. Bekvämt och bra, men långt ifrån den lantliga känsla som de längtade efter.
– Vi åkte på visningen och blev blixtförälskade. Det var snö den dagen och hela miljön fick oss att tänka på Madickens Junibacken. Det kändes gammalt och hemtrevligt, trots att huset var helt nybyggt.
Huset uppfördes av en snickare som byggt det i lösvirke för att sälja. Enda tidigare ägare var ett ungt par som knappt flyttat in innan de tre månader senare bestämde sig för att separera. De hade inte hunnit göra någonting mer än att bestämma att alla väggar skulle vara vita – vilket passade Jennie perfekt, eftersom hon älskar att inreda med vitt som bas.

”Jag är väldigt inspirerad av hur man inreder i Danmark, med mycket gammalt och lite nytt”

– Jag är väldigt inspirerad av hur man inreder i Danmark: en blandning av mycket gammalt och lite nytt med inslag av folklore och kontraster i svart och silver. Det här huset är som gjort för den stilen, säger Jennie som även har dansk design som levebröd,
genom sitt jobb som butikschef i Örebro för danska klädföretaget Noa Noa.
Sedan Jennie och Roger flyttade hit har familjen utökats med dottern Saga, fyra år. Familjen har gott om svängrum i det över 200 kvadratmeter stora huset, där bottenvåningen är i princip helt öppen med kök och sällskapsrum medan övervåningen innehåller flera mindre sovrum och ett stort allrum.
– Jag är sångpedagog i grunden och ville ha ett rum där jag kunde ha min flygel, medan Roger som är kock tyckte att köket var viktigast. Huset uppfyller våra krav på bägge punkterna mer än väl, säger Jennie som nu har ett stort, ljust musikrum på nedre plan.
Allra mest är de i köket, som blivit en naturlig samlingsplats där Jennie och Roger hjälps åt med matlagning och bakning medan Saga leker vid köksbordet. Så här års hörs spraket från brasan i den öppna spisen, som de låtit mura som en naturlig avdelare mellan sofforna och matsalsdelen.
På övervåningen går det vita temat med svarta inslag igen i alla rum, utom i Sagas där kombinationen vitt, rött och rosa ger en känsla av gammaldags flickrum. NATURNÄRA. Runt matsalsbordet står gamla pinnstolar som Jennie köpt på loppis och målat vita.

Utvändigt var huset omålat när Jennie och Roger flyttade in. Det första de gjorde var att måla det vitt och samma färg fick så småningom Sagas lekstuga och redskapsboden längst ner på tomten.
Nästa projekt blev trädgården, som planerades i samråd med en trädgårdsarkitekt. Nu står flera äppelträd på tillväxt på framsidan av huset, bredvid rabatter där över fyrtio plantor vita rosor kommer att blomma i sommar. På baksidan övergår trädgården i
naturtomt och här finns också en pool, som Jennie och Roger låtit anlägga.
– Jag kommer från Skåne och vill helst ha havet nära. Poolen fick bli en kompromiss, säger Jennie.
Mest energi har hon ändå lagt på hur det ska se ut inomhus. Det vita har blivit ännu mer vitt, sedan ekparketten tvättats och målats vit med hjälp av Jennies pappa. Det är ett arbete som tar tid och kräver tålamod. Än är inte alla golv klara, men resultatet har blivit förbluffande bra – en slät struktur som ändå känns levande och ”gammal”.
– Annars ägnar jag mig hellre åt projekt som går lite fortare. Att måla gamla möbler, till exempel. Jag går ofta på loppisar och letar stolar, byråer, hyllor och annat som jag målar om. Nu senast var det sex gamla pinnstolar i olika stilar som jag har målat vita och ställt runt matsalsbordet.
När Jennie köper nytt så är det oftast kuddar och textilier, gärna från danska designer som Tine K eller Day. Svart och vitt i stora mönster går igen i hela huset, liksom silver och stilleben som Jennie tycker om att arrangera på fönsterkarmar och bord.
Tavlor är hon däremot inte så förtjust i. Då hänger hon hellre vackert tyg på väggarna.
– I butiken har vi ofta vepor i fönstret bakom kläderna och dem tar jag hem när vi ska skylta om. Det är ett enkelt och effektivt sätt att skapa ny atmosfär med små medel, tycker Jennie.
De stora fönstren släpper in mycket ljus och skogen och naturen utanför känns närvarande i hela huset. Jennie tycker om att följa årstidernas växlingar genom att byta ut och tillföra små men viktiga detaljer. Nu är det snart dags att rensa ut julen med alla sina utsmyckningar.
– Det brukar kännas lite tomt, men samtidigt skönt att få in ny luft och ljus. Med kvistar av magnolia och så småningom lökväxter som krokus och pärlhyacint i kruka känner man att vi går mot ljusare tider.

Jennies tips för att skapa en lantlig atmosfär:
1. Var inte rädd för att blanda mönster, jag mixar helst vitt, svart och
silver. Blanda spetsar och monogram från gamla örngott med randigt och nya folkloreinspirerade mönster.
2. När du arrangerar stilleben, använd saker i olika storlekar och material. Högt
och lågt, silver och porslin – och gärna något grönt från naturen.
3. Leta på loppis och hittar du inte exakt det du vill ha så köp ändå och måla om!
4. Tillför oväntade detaljer. Om du exempelvis valt svart, vitt och silver så blir det fint att blanda in marockanska mönster här och var.
5. Följ årstider och traditioner och förvandla ditt hem med små detaljer.
Bjud på middag med ett tema, som du följer från inbjudningskortet till maten och musiken.

Det charmiga köket är stort och luftigt med plats för ett matbord mitt på golvet. Runt det vackra slagbordet står vita Tolixstolar och Sagas svarta höga stol.

TRIVSAM VRÅ. Under trappan står en gammal sekretär som Jennie målat vit. Kuddar och dynor i en hög är både praktiskt och fint att se på.

FINA FAVORITER. Jennie älskar att förnya med textilier – gärna från danska designer.

EFFEKTFULLT. Mycket vitt, lite svart och en gnutta silver i gästrummet.

”Vi vill ha julmys i varje vrå”

Maria Karlsson — Mon, 28 Nov 2011 09:58:54 +0000

Att hälsa på hos Sofia, David och lilla Tova i deras grön- och vitmålade trähus är som att kliva in i en saga av Astrid Lindgren. Snöflingorna singlar ner från skyn och bäddar in huset och trädgården, som ligger i Nyköpings mest idylliska kvarter. I fönstren skimrar tända ljuslyktor och maffiga vita amaryllisar hänger upp och ner i sidenband. Sofia fyller stjälkarna med vatten och får dem att blomma under hela julen.
Här har familjen bott i tre och ett halvt år. Huset byggdes 1907 som ett flerfamiljshus med två lägenheter ovanpå varandra. Med dagens krav på utrymme är det precis lagom stort för en familj på tre och huset har sedan Sofia och David flyttade hit försetts med en rymlig glasveranda som fungerar både som matrum och hall. Med sina spröjsade fönster och bandade plåttak smälter verandan in perfekt i husets övriga exteriör.
– Vi ville att det skulle se ut som att verandan har stått här lika länge som resten av huset. De flesta hus här i området är byggda i början av förra seklet och alla som bor här är måna om att bevara den tidstypiska stilen, berättar David.
David och Sofia tog hjälp av professionella hantverkare när verandan skulle byggas, annars gör de det mesta själva.
– Vi har rivit bort vävtapeter, slipat golv och målat väggar ett otal gånger och hittat mycket vackert under tidigare ägares renoveringsskikt. David har verkligen blivit händig under våra år som husägare, säger Sofia.
I år får lilla Tova uppleva sin första jul. Den kommer att firas i huset i Nyköping, med far- och morföräldrar på plats.
– Det är mysigt att Tova för släkten samman. Vi ska ta det enkelt och bara njuta, det blir knytis och så grillar vi korv och dricker glögg, berättar Sofia medan hon dukar fram söta glöggmuggar och hembakade saffransskorpor till oss.
Sofia och David renoverade köket strax efter det att de köpt huset. En glasad dörr sattes in så att man kan gå direkt ut till altanen och trädgården från köket. I stället för att kakla väggarna valde Sofia en tapet från Lim & Handtryck som hon har lackat för att den ska stå emot vattenstänk vid diskhon. Tillsammans med den vitmålade pärlsponten passar den perfekt i ett mysigt, lantligt kök.
Köksinredningen kommer från Ikea, men Sofia har satt sin egen prägel på den med hjälp av gamla detaljer och fiffiga lösningar. Som köksön, vars lite tråkiga vita baksida täckts med ett hemsytt draperi i naturfärgat linnetyg. Och köksbänken i ek som byttes ut mot en måttbeställd skiva i betong.
– Jag behandlade köksbänkarna sju gånger med vitpigmenterad olja utan att bli nöjd. Det vita smälte liksom ihop så i stället målade jag bänkarna svarta och blev jättenöjd, berättar Sofia.
Sofia har inrett med många vackra stilleben och färgklickar, ibland pastellfärger men också svartvita kontraster. I den ursprungliga delen av huset finns en inre hall där Sofia slitit med att få bort en vävtapet i mintgrönt och brunt för att sedan kunna måla allt vitt. I vardagsrummet rev de bort innertaket och insåg att det gick att höja taket en bra bit.
– När granen åker ut ska vi montera upp en kakelugn här. Vi har köpt en gammal komplett ugn i delar som kommer att passa perfekt här i vardagsrummet, säger Sofia.
Verandan är möblerad med svartmålade korgstolar från Ikea som blir både sköna och vackra med fårskinn och plädar. Sofia älskar att leta möbler och inredningsdetaljer på loppisar och i inredningsbutiker. En favoritbutik är Vita rum.
När de flyttade hit gick Sofia med i en stickjunta. Nu har hon träffat sina stickkompisar varje måndagskväll tre år i rad och juntan har blivit så populär att det är svårt att få plats för alla.
– Den här har jag gjort på stickjuntan, säger Sofia och visar vimpeln som hänger ovanför Tovas säng från danska Juno.
Utöver sovrummen på övervåningen finns ett stort arbetsrum, som även rymmer rymliga garderober. Davids och Sofias sovrum är inte större än att det får plats en säng och ett vackert allmogeskåp.
Arbetet med huset pågår ständigt, om inte rent praktiskt så
åtminstone på idéstadiet. Både Sofia och David njuter i fulla drag.
– Visst kan man fundera på vad vi skulle ha gjort om vi inte varit så upptagna av att renovera huset. Det tar mycket tid och energi men i gengäld har vi fått ett vackert hem som vi njuter av varje dag. Och solresorna finns ju kvar, säger Sofia och fortsätter:
– På tal om sol så kommer det ju en vår snart. Då ska vi skapa en plats för kryddväxter och bygga växthus.

Sofias & Davids tips för en härlig jul:
1. Baka och pyssla med det du tycker är roligt och köp det andra färdigt.
Utnyttja tiden till sådant du njuter av.
2. Ett vackert alternativ till amaryllis i kruka: Häng amaryllisstjälken upp
och ner i fönstret. Den kraftiga stjälken är ihålig och går att hälla lite vatten
i så att blomningen varar länge.
3. Sätt små granskott i krukor och burkar här och var. Det ger julstämning
med detsamma!
4. Fyll glasburkar i köket med saffransskorpor och pepparkakor. Det kvittar
om de är hembakade eller köpta. Se till att tiden räcker till det som man
tycker är roligt att pyssla med.
5. Till julen behöver du inte tänka ”less is more”. Pynta med silver, grönt ris, mossa och svarta lyktor som mot en ljus bas ger en härlig känsla av lantlig, klassiskt vit jul.

Valt med omsorg. Köksinredningen kommer från Ikea med handtag från Nacka Byggnadsvård. Köksön är också Ikeas, men träskivan har bytts ut mot en specialgjord i betong. Tapeten kommer från Lim & Handtryck och har behandlats för att tåla vattenstänk.

Platsbyggt. Bänken i hallen är fin att se på, skön att sitta på och praktisk att förvara saker i. Den vitmålade träpanelen förstärker den gammaldags lantliga känslan. I fönstret har Sofia hängt vita amaryllisar upp och ned så att hon kan hälla vatten i de avklippta stjälkarna.

Lite färg och mycket vitt. En vackert patinerad stol i mintgrönt blir ett vackert blickfång mot vita väggar och golv.

Stilenlig. Granen, som klätts i vitt och silver, kommer att lämna plats åt en kakelugn när julen är över och nya renoveringsprojekt tar vid.

Julmys. Vita hyacinter och levande ljus sprider stämning i vardagsrummet. Här samlas man när det är dags för julklappsutdelning.

”Vi pyntar med vintage”

Maria Karlsson — Fri, 28 Oct 2011 05:21:16 +0000

MED TVÅ SMÅ BARN och varsitt roligt men krävande arbete i designbranschen, har Mille och Christian Gyldenfeldt milt sagt hektiska dagar i december. Det är mycket som ska handlas, fixas och förberedas innan julen kommer.
Men när sista arbetsdagen är över och barnen hämtade från dagis, andas de ut. Nu återstår bara att packa in sig i bilen och köra från sekelskiftesvåningen på Vesterbro mitt i Köpenhamn till huset vid havet i Rågeleje, på Själlands norra kust.
– Det tar knappt en timme att köra dit och på den tiden hinner vi faktiskt komma ner i varv totalt. Vi sjunger alltid samma låt i bilen, Semester med Bo Kaspers Orkester. Den beskriver precis det vi känner när vi kommer till Rågeleje, säger Christian.
Huset är ursprungligen byggt som sommarställe, men det är gediget och välisolerat och fungerar lika bra som weekendställe på vintern. Familjen åker hit nästan varenda helg året runt och över jul stannar de gärna ett par veckor, så att de kan fira nyår här också.
– Det första vi gör när vi kommer hit till jul är att plocka fram alla lådor med julpynt. Mycket är sådant som jag och Mille ärvt av våra far- och morföräldrar, annat har vi hittat på loppisar och i vintagebutiker, berättar Christian.
– Sedan tar vi en promenad längs stranden, och om det finns snö får barnen åka kälke i backarna vid Heatherhill som ligger strax intill. När vi kommer hem sätter vi igång julbaket, med kakor och godis.
Hela familjen älskar julen, men barnen är förstås allra mest i gasen. Esther, som är fyra, har redan klart för sig att man ska hålla på traditionerna. Klä granen med Milles mormors julkulor, läsa Johan Krohns klassiska julsaga Peters jul, lyssna på julsånger och sedan vänta spänt tills det äntligen blir julafton.
På julaftons förmiddag dukas det långa bordet i stora rummet inför julmiddagen, som avnjuts tillsammans med Christians och Milles föräldrar och syskon och barnens kusiner.
– Vi äter alltid samma sak. Kalkon tillagad efter ett helt underbart recept från Milles farmor, och till efterrätt risgrynsgröt med mandel och körsbärssylt. Den som får mandeln vinner årets gröt-gåva, berättar Christian.
Efter julmiddagen blir det dans runt granen, där julklapparna ligger inslagna och väntar på att öppnas. Också det en tradition där Esther håller hårt på etiketten. Först får den yngsta i familjen öppna ett paket medan alla ser på, och så går man hela varvet runt med ett paket i taget. Nästa runda är det den näst yngstas tur att öppna först, och så håller det på tills alla paket är öppnade och beundrade och det är dags att hugga in på julgodiset.
I år blir det tionde julen familjen firar i Rågeleje. Det var sommaren 2002 som Mille och Christian såg en annons på nätet om ett sommarställe byggt på 1930-talet och beslöt sig för att åka dit och titta.
– Det var litet, bara 56 kvadratmeter, men otroligt charmigt. Och från den kuperade tomten är det bara 200 meter längs en privat stig för att komma ner på stranden. Vi blev störtförälskade och slog till direkt, berättar Christian.
Sedan dess har huset byggts ut med drygt 20 kvadratmeter. Väggarna har målats vita, dörrarna inomhus i falurött och ytterväggarnas liggande panel i falusvart. Samtidigt har Mille och Christian varit noga med att behålla husets ursprungliga karaktär, med ljusa trägolv och småspröjsade fönster.
Större delen av inredningen har också åtskilliga år på nacken, men känns ändå på något sätt tidlöst modern. Mycket är arvegods, annat har hittats på loppis eller auktioner.
– Om jag var tvungen att ge ett namn åt vår inredningstanke, skulle det bli något i stil med ”vintage med kontraster”, säger Christian.
– Vi är inte så mycket för att allt ska matcha, det blir lätt ganska opersonligt när allt går ton i ton i samma stil. Då är det mycket roligare att mixa, att utnyttja kontrasterna mellan olika ålder och stil på möblerna till att skapa en helt egen atmosfär.
Saker som ”bara” är fina, men inte har någon historia eller särskild koppling till familjen, bryr de sig inte heller om. Ett hem måste vara något mer än en vacker kuliss för att bli trivsamt.
– Det här matbordet hittade min bror på en antikmarknad i Antibes och såg direkt att det skulle passa hos oss. Och Tolixstolarna, som är jämnåriga med huset, hittade vi på ett underbart café när vi reste i Belgien, berättar Mille och Christian fyller i:
– Det är väldigt sällan vi köper något dyrt. Vi vet vad vi gillar och har tålamod att vänta tills vi hittar det på loppis eller någon auktionssajt på nätet. Det är ingen risk att det känns tomt i huset – vi är båda helt övertygade om att ”less is more”.

LJUS JULKÄNSLA. Huset är inte stort, men känns luftigt och rymligt. En stor kruka med fina grenar av barrträd med julprydnader i blir ett fint komplement till granen.

EFFEKTFULLT. På ytterdörren hänger en krans av lingonris och tunna kvistar som sprayats vit.

FINT FRÅN NATUREN. Kottar och vintergröna blad står vackert mot vitt.

ÅTERBRUK. Den faluröda ytterdörren blev sovrumsdörr när huset byggdes om.

MAXIMALT JULMYS. Det vackra slagbordet kommer från en fransk antikmarknad och Tolixstolarna hittade Mille och Christian på ett café i Belgien. Granris och levande ljus i en korg är vackert – men sätt ljusen i glasvaser!

BARNKAMMAREN. Esther och Gertruds rum blir julfint med silvriga julkulor på väggen.

30-TALSCHARM. Sommarhuset har målats svart och byggts ut till ett fritidsställe som fungerar året om.

”Vi föll för utsikten”

Maria Karlsson — Mon, 03 Oct 2011 07:21:24 +0000

HUSEN I BYARNA runt Siljan är sällan till salu. Ofta går de i arv från generation till generation, utsikten över sjön och bergen säljer man inte vidare till utsocknes i första taget.
Nu är Lena och Ola inte utsocknes. Båda har sina rötter i Rättvikstrakten och hade länge bott i Furudal, som ligger i skogarna några mil norr om Rättvik. Men när de bestämde sig för att flytta närmare sina jobb och barnens skola visade det sig svårt att hitta dalahuset de drömt om. I väntan på att rätt objekt skulle dyka upp hyrde de en lägenhet i centrala Rättvik, där de bodde ett halvår innan de hörde talas om huset i byn Lervik.
– Det var en kompis som tipsade oss om att det här huset var till salu. Det var mindre än vi tänkt oss, bara 78 kvadratmeter, och byggt i slutet av 50-talet vilket inte var den gamla dalagård vi föreställt oss. Men ett hus kan man alltid förändra, fast inte läget. Vi diskuterade fram och tillbaka och bestämde oss för att slå till. Källaren var stor och gick att inreda till tonårsrum och dessutom fanns en gäststuga på tomten, berättar Lena.
Sommaren för fyra år sedan flyttade de in. En ganska hektisk historia – de hade två veckor på sig att göra huset någorlunda beboeligt innan de nya hyresgästerna skulle ta över lägenheten i Rättvik.
– Visst var huset charmigt, men massor av jobb återstod innan vi kunde bo bekvämt. Vi började med att måla och fräscha upp allt inomhus och renoverade badrummet, som den förra ägaren rivit ut till hälften. Hela värmesystemet måste också bytas ut och den helt igenvuxna trädgården röjas upp. Vi höll på nästan dygnet runt för att bli klara innan vintern, berättar Lena.
Sedan dess har huset genomgått flera större renoveringar. För ett par år sedan var det dags för ett nytt kök och dessutom byggde de en stor veranda som löper längs med hela huset på sjösidan. Härifrån har de en oslagbar utsikt över Siljan och Rättvik.
Ola och Lena är lika roade av att renovera och fixa, men inomhus är det oftast Lena som kommer med idéerna medan Ola snickrar. Trädgården är däremot till största delen hans verk. Han är anläggningsarbetare och har lagt vackra slingrande stengångar och uteplatser runt huset.
– Allra mest nöjda är vi ändå med verandan. Här tillbringar vi i stort sett hela somrarna och nu planerar vi att varmbona halva delen för att kunna njuta av utsikten över Siljan även på vintern, berättar Lena.
Inomhus blandar hon gamla och nya möbler och detaljer, gärna med industrikänsla, i en personlig men inte alltför gullig mix.
Både väggar och golv är vita, inte bara för att det är vackert utan också för att det får huset att kännas större än sina knappa 80 kvadratmeter. Smarta lösningar, som fönster mellan rummen, ger också en känsla av luft och rymd.
– Vi hittade en fin gammal dörr på Blocket som hade hängt i en källare. Vi köpte den och sedan byggde Ola om den för att den skulle passa i vårt kök, berättar Lena.
Att huset inte är jättestort har faktiskt aldrig varit något problem, trots att familjen består av fyra personer varav två tonåringar. Lena arbetar som ambulanssköterska och intresset för inredning är en skön kontrast och avkoppling när hon kommer hem.
– Jag måste ha det fint omkring mig för att må bra. Jag tröttnar fort på saker, men man kan åstadkomma stor förändring med små medel. Nya kuddar i soffan och en ny duk på bordet kommer man långt med.
Inredningsintresset är faktiskt mer än en hobby. Efter att i några år ha bloggat om husets förändring och förvandling har Lena tagit steget att tillsammans med väninnan Eva starta ett företag med nätförsäljning: Levas Stil och Vintage.
– Vi köper in gamla möbler och saker vi gillar för att renovera och sälja vidare. Det är jättekul och nu när vi båda har nästan vuxna barn kan vi äntligen ta vårt intresse för inredning ett steg vidare, säger Lena och konstaterar innan vi skiljs:
– Ibland måste man chansa och prova på något nytt i livet.

Egentligen var huset för litet och för nytt. Men utsikten över Siljan var storslagen, så Lena och Ola slog till. Fyra år senare har de förvandlat 50-talsvillan till en charmig daladröm.

HÖST VID SILJAN. Lena föll direkt för den lummiga trädgården med sina äppelträd och sin fantastiska utsikt.

KÖK MED KÄNSLA. 1950-talsköket byttes ut mot ett nytt, ljust och platsbyggt. Under korkmattan låg ett fint plankgolv som målats vackert rutigt.

BLANDAD KOMPOTT. Lena älskar att leta gamla möbler för att restaurera. Att mixa stilepoker blir bara fint, som stolarna här runt matsalsbordet.

RUM FÖR AVKOPPLING. Att skapa sköna miljöer med gamla saker är ett perfekt sätt att varva ner från jobb och plikter, tycker Lena. En del av det hon hittar säljer hon vidare, annat hittar sin plats i huset – som den fina järnsängen med mässingsknoppar.

UNDERBART UTE. Familjen njuter av trädgården långt in på hösten.

NYTT LIV. En av Lenas skapelser: Rokokofåtöljen har blivit helvit.

HÖSTSKÖRD. Trädgårdens äpplen tas till vara och blir till glädje hela vintern.

MINIMALISTISKT MYS. Sparsmakat men trivsamt med få men noga utvalda saker – gärna samlade i grupper.

ÄLDST PÅ GÅRDEN. Lena utanför det timrade, faluröda gästhuset, byggt långt innan boningshuset stod klart.

I STÄLLET FÖR TAVLA. Ett citat av ett franskt helgon på den vita väggen ovanför sängen.